Personalbristen inom vård och omsorg är allvarlig och akut. De kortsiktiga lösningarna är flyttade semestrar, sommarbonusar och flytt mellan avdelningar. Att den långsiktiga lösningen måste innehålla något helt annat, med en höjning av arbetets status och lön är de flesta överens om, men vägen dit är otydlig.
Det är dags att lyfta vård- och omsorgspersonalen krävande arbete såväl fysiskt som psykiskt, med scheman som med nödvändighet måste anpassas efter vårdtagarnas liv och behov. Ett schema som ofta ger mycket helgarbete, och i många fall delade turer, vilket gör det svårt att få till ett fungerande liv utanför jobbet.
Vännäs är inget undantag från dessa arbetsförhållanden. En hög sjukfrånvaro är ett tydligt tecken på en ohållbar arbetssituation. Därför är det också många inom vård och omsorg som väljer att inte arbeta heltid, helt enkelt för att orka.
Majoriteten i Vännäs går till val på att erbjuda alla som arbetar inom vård och omsorg möjlighet att arbeta heltid. Problemet är att detta redan har testats i Vännäs kommun. Då gav det ingen som helst effekt och det enda vi kan vara säkra på nu är den budgeterade kostnaden åtgärden på 5 miljoner per år. Att man försöker lösa ett problem med samma metod som inte fungerat tidigare beror kanske på att man inte förstått problemet.
Frågan vi måste ställa oss är om vi kan lösa personalbristen långsiktigt med att försöka förmå varje anställd att arbeta fler timmar, eller om vi måste erbjuda ett arbetsliv som går att leva med. Miljöpartiet i Vännäs föreslår därför en minskning av vård- och omsorgspersonalens normalarbetstid till 90 % av dagens, i ett första steg.
Kritiker brukar hävda att minskad arbetstid skulle leda till ökade kostnader. Frågan är om inte den situation som vi ser nu med pressad, stressad och sjukskriven personal som känner sig förbisedda av arbetsgivare och politik är nog så kostsam i längden. Oro finns också att det skulle bli ännu svårare att hinna med jobbet, om de anställda ska arbeta kortare tid. Faktum är ju att väldigt många redan jobbar kortare tid, för att det är tillräckligt för att inte bli sjuk. Borde inte det vara en indikation på hur mycket en heltid inom äldreomsorgen ska vara? Långsiktigt måste lösningen vara att fler vill, och orkar, söka sig till vårdyrken. Därför är en rimlig arbetsbelastning och ett erkännande av yrket som psykiskt och fysiskt utmanande, som kräver särskild kompetens, nödvändigt för att vända den negativa utvecklingen.
