Granbarkborren angriper levande, stressade granar
Det är inte den döda veden i våra naturreservat som är orsaken till granbarkborreangreppen skriver Rickard Malmström i ett insändarsvar. Och att granbarkborreangreppen inte ska avhålla naturvänner att besöka våra fina naturreservat. Även om det förstås är viktigt att vara extra observant för fallande träd, särskilt vid blåsigt väder.
Nej, Sven Ekemark, det är inte den döda veden i våra naturreservat som är orsaken till granbarkborrenagreppen. Granbarkborren angriper levande granar. Granar som är stressade av den torka och värme som blir allt vanligare på grund av klimatförändringarna. Granbarkborreangreppen är i första hand ett problem för produktionsskogen där stora ekonomiska värden går till spillo. Vårt ohållbara skogsbruk, med en monokultur av gran, är ytterligare en anledning till de stora granbarkborreangreppen.
Jag kan hålla med om att det är tråkigt att även granarna i naturreservaten drabbas. När de fallande träden lägger sig över stigar och gör det lite krångligare att ta sig fram på sin naturvandring. Jag hoppas dock att det inte avhåller naturvänner att besöka våra fina naturreservat. Även om det förstås är viktigt att vara extra observant för fallande träd, särskilt vid blåsigt väder.
För den biologiska mångfalden är inte döda träd något negativt. Som Skogsstyrelsen skriver på sin hemsida:
Död ved är ofta en bristvara i våra skogar. Äldre vindfällen, där barken lossnat, ska lämnas kvar i både produktionsskog och i skyddade områden eftersom de är viktiga för många vedlevande insekter och svampar. De är inte längre intressanta för granbarkborre, men kan vara viktiga för granbarkborrens naturliga fiender.
Att gynna de arter som äter granbarkborrar är en viktig åtgärd för att minska angreppen. Det gäller både i den skyddade och brukade skogen. Skogsbruket måste också ställa om för att skapa skogar med olika trädslag i olika åldrar. Det ger även friskare granar som inte så lätt angrips.
Rickard Malmström (MP), kommunalråd med ansvar för natur och miljö
