Motståndet mot lodjursjakt är kompakt både på landsbygden och i tätorter, skriver Rickard Malmström.
I mitten av december förväntas Länsstyrelsen fatta beslut om att våra lodjur i Uppland ska skjutas. Trots att det är i strid med lagen och saknas folkligt stöd för jakten på landsbygden och i våra tätorter så dödades 10 procent av länets endast 80 lodjur den gånga vintern. Det betyder att 10 procent av lodjuren i Uppsala län nu blivit jakttroféer hos någon jägare i stället för att ströva fritt i skogen.
Nu är det åter dags för denna otidsenliga jakt. Jakten står i strid med EU:s Artskyddsförordning och i strid med den allmänna uppfattningen bland oss medborgare. Stödet för lodjur och emot lodjursjakt är kompakt både på landsbygden, även bland djurägare, och i tätorter. Beslut om jakt är resultatet av riksdagens rovdjursfientliga politik, så ingen skugga ska falla på Länsstyrelsen. Länsstyrelserna borde i stället få i uppdrag att skydda lodjurspopulationen och säkerställa att den växer sig stark.
Lodjuren åsamkar minimala och väldigt få skador på privat egendom. Det är dessutom tämligen enkelt att skydda sina tamdjur från lodjursangrepp, om risk för detta skulle finnas. Dessutom finns möjlighet att bevilja skyddsjakt på de lodjur som angriper tamdjur. Antalet lodjur som behöver skjutas för att de skadar egendom är försvinnande litet. Det är så få att det inte riskerar att påverka populationen på ett avgörande sätt, om vi bara stoppade licensjakten. Licensjakten innebär att alla lodjur löper risk att skjutas, oavsett om de skadat privat egendom eller ej. De lodjur som skjuts vid licensjakten är alltså nästan uteslutande skötsamma individer som inte gjort någon skada.
Lagen är tydlig. Det finns inte stöd för licensjakt på lodjur eftersom det är en hotad och skyddad art. Ett argument som ofta förs fram är att licensjakt skapar ökad acceptans hos de som inte vill ha lodjur. Men den minoritet av befolkningen som vill skjuta våra lodjur är fortsatt lika hatiska när de tillfrågas, trots många år med licensjakt.
Fler lodjur skulle stärka artens långsiktiga möjlighet för överlevnad och öka chansen för alla som rör sig i naturen att någon gång i livet få uppleva detta härliga kattdjur. Det skulle även göra vårt ekosystem mer komplett och stärka en rad andra arters livsutrymmen.
Jag har som utbildad zoolog och Miljöpartiets representant i Viltförvaltningsdelegationen i Uppsala län vid upprepade tillfällen framfört att vi borde säga nej till licensjakt i Uppsala län och låta antalet lodjur öka. Som en sista utväg har jag vädjat om att licensjakten enbart ska inriktas på områden där skador inträffat. Tyvärr är Miljöpartiet ensamt i kampen för lodjuren i politiska sammanhang, medan majoriteten av svenska folket, WWF, Naturskyddsföreningen, Svenska Rovdjursföreningen med flera, vill stoppa licensjakten. Det är dags för Sveriges riksdag att sätta stopp för detta.
Rickard Malmström (MP), Viltförvaltningsdelegationen, Uppsala län
