Det finns flera evighetskemikalier i vår omgivning som har sitt ursprung i vår hantering av olika insatsvaror. Försurningen som dödade flera sjösystem under 1970-talet var en följd av förbränningen av olja. Förbränningen har minskat men skadorna kvarstår och kostnaderna för att försöka återställa och upprätthålla någon slags status i de drabbade sjösystemen kommer att belasta samhället i oöverskådlig tid.
En av försurningens bieffekter var att kvicksilver i marken plötsligt blev lösligt i vatten och började förgifta allt och alla som kom dess väg. Här finns ingen lösning i sikte. Listan kan sorgligt nog göras hur lång som helst men jag tänkte fördjupa mig i PFAS.
I gruppen PFAS och liknande molekyler finns det över 4000 olika komponenter tillverkad. De används i princip överallt. Brandskum är känt men PFAS finns i princip i de flesta produkter vi köper. Alla PFAS-molekyler är inte undersökta för sin potentiella farlighet men det är ändå fastställt att de som grupp är giftiga.
Danmark har gjort ett stort arbete med att undersöka förekomsten i skummet som bildas av vinden i havsvatten. Där är det mycket höga halter uppmätta. Frågan som kvarstår är vart kommer föroreningen i havet från? I tidigare rapporter har sopförbränningen antagits vara en källa till luftburna PFAS-molekyler men avfärdats då förbränningstemperaturen antagits vara tillräcklig för att förstöra dem.
Nu kommer nya forskningsrapporter som visar att PFAS i atmosfären har sopförbränningen som sitt ursprung. Det här är mycket skrämmande. Än så länge har jag bara hittat rapporter från Europa där ett fåtal sopförbränningsanläggningar undersökts men de är alla stora spridare av PFAS.
I Sverige finns det en undersökning från 2021 som tittat på om det finns fragment av PFAS i resterna från sopförbränningen, olika typer av aska och liknande. Det var spretiga resultat där några sopförbränningsanläggningar hade och andra inte. Det fanns ingen gemensam nämnare bland dem, olika tekniker och olika typer av sorteringsgrad på soporna.
Ytterligare en studie visar att fragment av PFAS kan under olika förutsättningar omforma sig till nya PFAS föreningar. Krångligt värre men ack så viktigt. Den avgrund som öppnas när forskningen sakta men säkert jagar källan för evighetskemikalien och ser att det är stora fara att vår avfallsförbränning kan vara en sådan källa är ytterst skrämmande men tyvärr inte så förvånande.
Det som händer vid förbränning är att den höga temperaturen både har möjligheten att finfördela molekylerna och sammanföra de fria komponenterna i nya föreningar. Här är det den samlade mängden komponenter i soporna som avgör alla de möjliga kombinationer som är möjliga.
Sopförbränningen måste upphöra snarast då riskerna att sprida evighetskemikalier är oöverskådliga.
Peter Sögaard
Miljöpartiet de gröna Skövde
