Välfärden

Välfärd handlar inte bara om trygghet utan även om livskvalitet. En förutsättning för vår välfärd är en bra miljö med tillgång till ren luft och rent vatten, något som vi ofta tar för givet. För en god livskvalitet krävs att vi kan tillfredsställa våra grundläggande behov. Det kan handla om att ha ett boende vi trivs med, råd att köpa god och hälsosam mat samt förutsättningar för att hålla oss friska och vara delaktiga i samhället. För många innebär välfärd bland annat en fungerande kollektivtrafik och möjlighet att lätt och säkert kunna cykla till jobbet. För andra kan det vara att yrkesarbeta mindre för att i stället få tid att ägna sig åt frivilligarbete eller åt sina fritidsintressen.

Genom att betona livskvalitet sätter man människors behov och önskemål i centrum. Därför vill Miljöpartiet sänka arbetstiden till 35 timmar per vecka i ett första steg. Att värna människors behov av god miljö, gemenskap, uppskattning, meningsfullhet och självförverkligande leder till bättre folkhälsa och tillfredsställelse i vardagen.

Sambandet mellan människors materiella livsvillkor och lycka är starkt för människor som inte får sina grundläggande behov tillgodosedda. Men för människor som redan har en god materiell levnadsstandard är det ofta inte längre ytterligare förbättringar i ekonomiska villkor och konsumtionsmöjligheter som ger ökad lycka och välbefinnande. Samhällets utveckling måste styras av bredare mål och mått på livskvalitet snarare än traditionell ekonomisk tillväxt. Miljöpartiet de gröna vill ge sådana mått en central plats i politiken. Det kan till exempel handla om miljö och hållbarhet, utbildning och kultur, rättstrygghet och lika rätt, fördelning och solidariskt ansvarstagande.

För många människor i Sverige är i dag tiden den största bristvaran. Många som har blivit rikare på pengar, har samtidigt blivit fattigare på tid. Att kunna ta ut en större del av välstånd, till exempel löneökningar, som kortare arbetstid ska därför underlättas.
Ett ökat fokus på livskvalitet som politiskt mål förtar inte behovet av att värna och förbättra de materiella villkoren för människor som har det svårt både i vårt eget land och andra länder. Dessa strävanden kan gå hand i hand genom en politik för jämnare fördelning av människors konsumtionsmöjligheter, både nationellt och internationellt.

Ett fungerande samhälle bygger på välfärd, utveckling och högkvalificerade jobb i hela landet. Den snabba urbaniseringen innebär utmaningar för både stad och landsbygd. En levande landsbygd erbjuder attraktiva livsmiljöer med närhet till friluftsliv och rekreation. I en tid av omställning spelar landsbygden en avgörande roll för utvecklingen av ett hållbart samhälle genom bland annat satsningar på förnybar energi och lokal matproduktion.

Miljöpartiet har en decentralistisk grundsyn som bland annat tar sig uttryck i att vi vill att regioner och kommuner ges ett ökat ansvar och inflytande över de politiska beslut som berör regionen och kommunen. Beslut bör tas så nära medborgarna som möjligt.

Samhällsfunktioner som polis, arbetsförmedling och försäkringskassa ska vara till för Sveriges alla invånare och finnas tillgängliga över hela landet. Statliga regelverk ska fungera lika bra för små kommuner som för stora tillväxtkommuner. Ett väl fungerande skattesystem ska ge likvärdiga ekonomiska förutsättningar att bedriva kommunal service i hela landet.

En utbyggd och välfungerande infrastruktur är nödvändig för att hela Sverige ska leva. Kollektivtrafik i allmänhet och tågtrafik i synnerhet krävs för att vi ska kunna arbeta och bo även på landsbygden. Post och telekommunikation, inklusive fast telefoni, av god kvalitet och till rimligt pris behöver också finnas tillgänglig över hela Sverige. Detta ska vara samhällets ansvar. Bredbandsutbyggnad är av avgörande betydelse för en levande landsbygd.

Det civila samhället spelar en viktig roll för att hela landet ska leva. Föreningsliv och idéburna organisationer bidrar till socialt hållbara samhällen och stärkt livskvalitet hos unga och gamla.

Vi vill att hela Sverige ska få ta del av ett rikt och levande kulturutbud och ha en god tillgång till utbildning. Kultur bidrar till landsbygdens attraktionskraft och främjar inflyttning och besöksnäring. Därför satsar vi på regional kulturverksamhet som till exempel museer och folkbibliotek. Byskolor, folkhögskolor, regionala högskolor och distansutbildningar är viktiga för möjligheten till utbildning i hela landet. Distansarbete och kultur på distans måste också vara lättillgängliga alternativ, genom bland annat utbyggt, snabbt bredband.

Det finns tiotusentals blomstrande småföretag runt om på landsbygden. Småföretag ska ha lägre arbetsgivaravgift och mindre sjuklöneansvar än större företag. Samhället ska kunna bistå med kreditgarantier till landsbygdsföretagare.
Investeringar i natur- och kulturmiljövård samt utveckling av modern ekoturism kan ge många gröna jobb. Även energisektorn är en näring av stor vikt för landsbygden. Energieffektivisering, utbyggnad av förnybara energikällor och ny energiteknik kan bidra till ett blomstrande regionalt näringsliv. Vi ser positivt på lokalt ägande varför det måste finnas tillgång till kapital.

Skogsbruket och jordbruket är inte bara viktiga för landsbygden utan för hela Sveriges överlevnad. Därför vill vi prioritera åtgärder för landsbygdens miljö och struktur, och stimulera forskning inom miljö, jord- och skogsbruk och ekologisk produktion. Vi värnar också de näringar och arbetstillfällen som våra nationella minoriteter bidrar med.

Många på landsbygden är beroende av bilen, även med en utbyggd kollektivtrafik. Det är en ödesfråga för landsbygden att samhället lyckas bryta beroendet av bensin och diesel. Plötsligt stigande oljepriser eller sämre tillgång på olja kommer annars att drabba landsbygden hårt. En del av de nya gröna bränslena kommer också att tillverkas på den svenska landsbygden. Redan i dag förser landsbygden Sverige med stora mängder av vår förnybara energi, och det finns fortsatt goda förutsättningar för att bygga ut en lönsam och nödvändig energiproduktion. Klimatomställningen ger på så sätt både trygghet för och arbete på landsbygden.

Levande och väl fungerande städer erbjuder goda livsmiljöer med korta avstånd och mångfald i näringsliv, arbetsmarknad, kultur och utbildning. Den snabba urbaniseringen innebär stora utmaningar för många städer, men där finns också goda möjligheter att utveckla gemensamma, effektiva lösningar för många att leva tillsammans.

För att möta framtiden och miljöutmaningarna behövs omfattande investeringar i energieffektivisering av befintlig bebyggelse, i kollektivtrafik, klimatanpassning och bättre förvaltning av ekosystemtjänster.

Stadsplaneringen ska genomsyras av en helhetssyn som sätter människans och miljöns långsiktiga välmående i centrum. Människor ska ges möjlighet att på ett enkelt och konstruktivt sätt påverka stadens utveckling. Nyproduktion av bostäder ska ses som ett verktyg för att minska segregationen – i dag genomförs i stället nyproduktionen ofta på ett sätt som ökar klyftorna mellan olika delar av staden. Den offentliga miljön kring gator och torg ska underlätta möten och kulturella upplevelser. Den gröna staden är en mänsklig, miljövänlig och levande stad med livskvalitet och lika rättigheter för alla.

Planering av nya områden ska i första hand ske på redan exploaterad mark. Byggnation ska ske på ett yteffektivt, resurseffektivt och klimatsmart sätt. Bostäder ska byggas där kollektivtrafiken är väl utbyggd och blandas med arbetsplatser, rekreationsområden, idrott, service, kultur, förskolor och skolor.

En vision om nollutsläppsstäder behövs där tekniska system stöder hållbara livsmönster. Det måste finnas en balans mellan produktion och konsumtion av både energi, mat och produkter. Urban odling och småskalig och lokal elproduktion är viktiga delar i detta. Stadens tak är en stor outnyttjad resurs.

Närhet och blandning är viktiga principer för staden. En stadsstruktur där arbete, bostäder och handel blandas och samsas i samma områden ger en levande och trygg stadsmiljö samtidigt som den kan minska behoven av transporter. I många svenska städer och samhällen är förtätning en utvecklingspotential, inte minst för att förstärka nyttan av järnvägsinfrastrukturen. Grönytor är viktiga för både miljön och människors hälsa, fysisk såväl som psykisk. Grönytor måste därför vara en naturlig del av staden.

En god stadsplanering underlättar för stadens invånare att göra ekologiskt hållbara val. Människor ska med lätthet kunna röra sig till fots och med cykel och ha tillgång till ett väl utbyggt kollektivtrafiknät. Att bo i staden ska innebära en frihet från att behöva bil. Sophanteringen ska ske på ett sätt som är så bra som möjligt för miljön och återvinning och återanvändning ska främjas.

För att skydda människor, hus och samhällsviktiga funktioner mot de översvämningar som skyfall och ihållande regn kan ge upphov till behöver tätorterna mer grönska och öppet vatten.

Vi vet av att varje centrum i varje stad, nära eller långt från stadskärnan, har potential att ge en god boendemiljö, trygga uppväxtvillkor och livskvalitet. I dag är det inte alltid så. Bostadsområden, särskilt sådana byggda under det så kallade miljonprogrammet, har tillåtits att förfalla och närservice har utarmats.

Det har lett till negativa och nedbrytande attityder gentemot flera stadsdelar och förorter, som har spätt på segregationen. Vi vill ändra på detta genom en bra välfärd, en klok bostadspolitik där hyresrätten värnas och upplåtelseformer blandas samt genom investeringar.

Miljonprogrammet står inför en stor klimatupprustning. Denna ska ses som en samhällelig investering, och inte enbart bäras genom hyreshöjningar i områden där många har låg inkomst. När vi gör investeringen ska vi också erbjuda vägar till yrkesutbildning och arbete och se till att bygga områdena på ett sådant sätt att goda mötesplatser för barn och vuxna skapas. De boende ska inte bara involveras i upprustningen, utan i stor utsträckning planera och genomföra den.

Ekonomin utanför stadskärnorna byggs ofta upp av småföretag. Satsningar som gör det billigare och enklare att starta företag och att anställa är därför satsningar som kommer förorter till del.

Vi vill främja ett starkt föreningsliv och självorganisering i varje stadscentrum. Det görs bland annat genom tillgång till kultur, som folkbibliotek och möteslokaler. Vi tror också att det finns ett behov av nya folkhögskolor i Sverige, inte minst i miljon-programmets områden.

Det ska inte finnas några områden i Sverige där de boende upplever att man måste flytta för att få en chans. Alla ska ha rätt att trivas och utvecklas där man bor.

Sverige ska ha en hälsofrämjande, jämlik och modern hälso- och sjukvård. Vården ska hålla god kvalitet, vara tillgänglig, fördelas efter behov och vara solidariskt finansierad. Tandvården ska ha samma villkor som övrig vård och ska därför vara en del av den offentligt finansierade vården och ingå i ett gemensamt högkostnadsskydd.

I dag är tillgången till vård ojämnt fördelad. För oss i Miljöpartiet de gröna är det självklart att ett genus- och jämlikhetsperspektiv ska genomsyra all vård och omsorg. Likvärdig vård oberoende av kön och socioekonomiska faktorer borde vara en självklarhet. Kvinnor får ofta vänta längre på viktiga behandlingar och har sämre tillgång till speciellt dyra behandlingsmetoder. Detta kan exempelvis göras genom högre grad av uppsökande verksamhet inom primärvården. Primärvården ska utvecklas och är basen i vården. Papperslösa och asylsökande ska ha rätt till vård. Sjukvården bör vara avgiftsfri för barn upp till 18 års ålder.

Patientens självbestämmande och delaktighet är en allt viktigare del av hälso- och sjukvården. Patienten ska ha rätt till insyn i och inflytande över sin journal. Digitala tjänster inom vården ska utvecklas. Vi vill att vården ska ha en helhetssyn på patienten där man tar hänsyn till både kroppsliga och psykiska symtom samt patientens livssituation. Målet ska alltid vara att i första hand behandla sjukdomsorsak och inte symtom.

De svårast sjuka ska få vård snabbt. Vårdgarantier bör därför utgå från medicinska behov och ersättningarna i sjukvården baseras på patienternas vårdtyngd, så att inte friska människor prioriteras framför kroniskt sjuka. Alla har rätt till en individuell vård med en tvärprofessionellt utformad vårdplan utifrån olika perspektiv. Vi vill se en utvecklad vård i livets slutskede med god omvårdnad och tillräcklig smärtlindring, i en miljö som är bra både för patienten och för hens anhöriga.

Sveriges befolkning blir allt äldre. Den demografiska utvecklingen ställer nya krav på vården och kommer att tvinga fram en ökad samordning mellan olika vårdformer, till exempel mellan primärvård och äldreomsorg.

Vi menar att en långsiktig satsning på folkhälsa med fokus på människors livsvillkor är lika viktig som sjukvården för att främja god hälsa. Vi vill därför se ett nationellt folkhälsoprogram och stödja kommuner och landsting i deras hälsofrämjande arbete. Köerna i vården ska minska och tillgängligheten ska öka.

Miljöpartiet vill också att arbetet med att använda alternativ till läkemedel, exempelvis motion på recept och psykoterapi, fortsätter att utvecklas då läkemedelskonsumtionen i dag är ett problem både för patientsäkerheten och miljön. Det är även viktigt att uppmuntra ett internationellt perspektiv i hälso- och läkemedelsfrågor, som till exempel antibiotikaresistens.

Personer med beroende- och missbruksproblematik har precis som alla andra invånare i Sverige rätt till bästa möjliga vård. Det ska finnas god tillgång till behandling mot beroende och missbruk i hela landet. Missbrukspolitiken bör utgå från de metod-er som forskningen visat vara mest effektiva för att lindra skadeverkningarna av missbruk och beroende, både för samhället och för individen Förebyggande arbete ska premieras. Alla som har behov av det ska i ett tidigt skede erbjudas verksam behandling för att kunna bryta sitt missbruk.

En av grundprinciperna i vården är att ingen patient ska komma till skada. Sjukvårdens utförare behöver fortsätta arbetet med att förbättra patientsäkerheten. Personal inom vården ska precis som i all annan offentligfinansierad verksamhet ha meddelarfrihet och meddelarskydd, för att de tryggt ska kunna uppmärksamma brister i vården. Vi vill uppmuntra att sjuksköterskor, psykologer, sjukgymnaster och andra legitimerade yrkeskategorier får möjlighet att ta ökat ansvar för sina patienter, så att deras kompetens utnyttjas bättre. Vid besök i vården ska alla som har behov av det garanteras kvalificerad tolk. Patientnämndernas och patientföreningarnas roll i förbättringar av vården bör utvecklas och stärkas.

Den psykiska ohälsan växer, och leder till stort lidande. Miljöpartiet ser att vi i Sverige måste arbeta långt mer målinriktat med hälsofrämjande och sjukdomsförebyggande insatser. För barn och unga krävs det en aktiv samverkan mellan elevhälsa, föräldrar, primärvård, ungdomsmottagning och psykiatri. Till skillnad från kroppsliga sjukdomar är psykisk ohälsa ofta stigmatiserande och många skäms för att söka vård. Detta bör motverkas genom attitydförändringar och genom att erbjuda behandling av god kvalitet i ett tidigt skede. Den psykiatriska och psykologiska kompetensen i primärvården ska vara stark och kvalitetssäkrad.

God sexualundervisning i skolan, tillgängliga ungdomsmottagningar och tillgång till preventivmedel ska säkra en god sexuell och reproduktiv hälsa. Sverige ska arbeta aktivt globalt för möjlighet till familjeplanering, sexuella rättigheter och reproduktiv hälsa. Miljöpartiet värnar kvinnors rätt till abort.

Vi är positiva till att människor tar ett större ansvar för sin vård och vill att sjukvården är lyhörd för vilka vägar individen söker finna för bättre hälsa. Det är viktigt att behandlande läkare har kunskap om hela patientens sjukdomsbild och behandling för att kunna ge en patientsäker vård. För att öka kunskapen och förståelsen för komplementär medicin bör sjukvårdspersonal inom den offentliga vården ha möjlighet till utbildning om komplementär behandling. Vi vill stärka patientens rättigheter och satsa mer på hälsofrämjande vård. Den offentligt finansierade sjukvården ska dock inte uppmuntra eller stödja en patient att använda sig av metoder som saknar vetenskapligt stöd.

Den vård som bedrivs av ideella krafter bör tillvaratas och uppmuntras. Landstingens möjligheter att skriva direktavtal med idéburna organisationer ska vara goda. Patientföreningar och andra ideella organisationer bör ses som tillgångar för vården och stöttas i bred bemärkelse. Också enskilda patienter har kunskaper, erfarenheter och förmågor som kan användas för planering, utförande och utvärdering av vården.

Alla har rätt till en bostad. I Sverige är tillgången till bostäder ojämnt fördelad mellan människor och över landet. Vissa kommuner har brist medan andra präglas av överskott. Men frågan om bostadsbrist handlar inte bara om brist på ett antal bostäder på ett givet ställe. Minst lika viktigt är att det finns bostäder för alla oavsett socioekonomisk situation eller eventuella funktionsnedsättningar. Miljöpartiets bostadspolitik ska motverka segregation och främja lika rättigheter.

En fungerande bostadspolitik måste omfatta åtgärder på såväl nationell som lokal nivå. Vi behöver se till att det byggs bostäder som efterfrågas av unga, studenter, äldre, stora familjer och låginkomsttagare.

För oss i Miljöpartiet är bostadspolitik samhällsbyggnad. Genom att bygga med resurseffektiv teknik kan man skapa moderna och attraktiva bostadsområden. Vi vill utnyttja marken bättre genom att bygga både på bredden och höjden och på ytor som i dag inte används optimalt. Vi vill premiera mångfald, vilket minskar risken för boendesegregation och skapar ett mer levande samhälle. Kultur- och naturvärden ska värnas och lyftas fram.

Olika boendeformer bör blandas och finnas tillgängliga i alla områden. Den höga ombildningstakten från hyresrätt till bostadsrätt i storstadsområdena har ställt till stora problem. Nya modeller för hyressättning har också inneburit svårigheter för människor att finna en bostad. Därför är det särskilt viktigt att värna hyresrätten och en reglering av hyresmarknaden.

Villkoren för upprustning av äldre bostadsområden ska vara goda. Den inre miljön är viktig att uppmärksamma, exempelvis inomhusmiljön i bostäder och på arbetsplatser. Ett bostadsområde är mer än bara lägenheten man bor i och det är även viktigt med en kreativ utemiljö, där det finns plats för lek, gemenskap och rekreation. Det är särskilt viktigt att miljonprogrammets bostäder och skolor blir upprustade.

Det befintliga beståndet av bostäder kan utnyttjas mycket mer effektivt genom att vi underlättar flyttkedjor och skapar en tryggare andrahandsmarknad. Byggmarknaden måste fungera på ett tillfredställande sätt. Vi vill främja konkurrensen i byggsektorn genom att ge små och medelstora byggföretag goda förutsättningar att delta. Marknadens spelregler måste dessutom vara tydliga och likvärdiga och präglas av långsiktighet. Satsningar på kollektivtrafik är en viktig faktor för att göra fler områden mer attraktiva att bo och leva i.

Alla har rätt till grundläggande ekonomisk trygghet. Samhällets skyddsnät måste förbättras så att ingen faller igenom. Vår vision är att alla som saknar inkomst ska vara garanterade ett stöd som går att leva på, oavsett vilken inkomst man har haft tidigare och oavsett orsaken till att man saknar inkomst. Samhällets ekonomiska trygghetssystem omfördelar inkomster mellan olika perioder i en människas liv. Det fungerar när man av olika skäl, som till exempel funktionsnedsättning, sjukdom eller arbetslöshet, för en kortare eller längre tid inte kan försörja sig själv. Ett trygghetssystem som ger alla stöd och hjälp ger också alla modet att våga göra nya saker genom livet. Det ökar också benägenheten att bidra och känna ansvar för samhällets gemensamma utmaningar.

För barnfamiljer behövs både generella stöd som barnbidrag och föräldraförsäkring och behovsinriktade stöd som bostadsbidrag och underhållsstöd. Det är viktigt att behovsprövningar inte blir integritetskränkande. För Miljöpartiet de gröna är det särskilt angeläget att värna barn i ekonomiskt utsatta familjer.

Studiemedelssystemet ska ge möjlighet för alla unga att bedriva högre studier oavsett föräldrarnas ekonomi. Det ska också främja ett livslångt lärande för äldre studenter. De sociala trygghetssystemen måste fungera också för studenter som blir sjuka eller får barn. Studenter ska kunna studera utan att behöva arbeta under studietiden.

Vi värnar en god allmän pension. Under de senaste decennierna har medellivslängden ökat markant. För de flesta innebär ett längre liv också fler år i god hälsa och i realiteten också fler år då man kan och ofta vill vara kvar i arbete. Detta är dock inte en entydig utveckling, skillnaderna på arbetsmarknaden är stora. I många arbeten når den reella genomsnittliga pensionsåldern inte ens upp till 65 år, och arbetstagare upplever försämrad hälsa redan innan pensionen. Politik för ett mänskligt arbetsliv är därför samhällsekonomiskt viktigt. Pensionsåldern bör vara mer flexibel, och rätten att ha kvar sitt arbete även efter 67 års ålder bör stärkas. Regelverken i dagens pensionssystem, såsom bromsen, premiepensionen och skattenivån, behöver analyseras så att pensionssystemet är långsiktigt hållbart och främjar jämställdhet och jämlikhet. Pensionsmedlen ska placeras etiskt och långsiktigt hållbart.

Vi verkar för en gemensam arbetslivstrygghet för människor i yrkesverksam ålder. Vi vill se en samlad allmän försäkring som gäller vid både sjukdom och arbetslöshet, med harmoniserade villkor så långt som det är möjligt. För att undvika att individer med en sammansatt problembild bollas runt mellan många olika myndigheter ska den samlade försäkringen administreras av en myndighet enligt principen ”En dörr in”.

Alla som är beredda att ta arbete och efter sina förutsättningar bidra till sin försörjning ska ha del av en arbetslivstrygghet. Samhället ska aktivt stödja individens möjligheter till arbete exempelvis genom åtgärder för rehabilitering och utbildning. Försäkringen ska vara bred, ha låga trösklar för inträde, och i tillämpliga delar även omfatta studenter och egna företagare.

Människor som på grund av svårare sjukdom eller funktionsnedsättning långvarigt eller livslångt inte kan försörja sig själva ska ha rätt till ekonomisk och personellt stöd från samhället. Vi värnar assistansreformen som möjliggör ett tillgängligt liv för den som har en funktionsnedsättning. Prövning av om någon är assistansberättigad får inte kränka den enskilde, och systemet behöver en långsiktigt trygg finansiering.

Välfärdstjänster inom vård, skola och omsorg ska erbjudas alla människor på lika villkor och efter behov. Vid fördelning av samhällets resurser till olika områden ska hänsyn tas till att behoven kan se olika ut. Det kan till exempel ske genom olika former av socioekonomisk viktning. Vid utformningen av välfärdens tjänster ska resurserna användas så att tjänsterna har hög kvalitet och utförs med höga sociala, ekologiska och ekonomiska krav. Välfärdens verksamheter får inte hanteras som vilken marknad som helst. Vi är inte konsumenter i förhållande till välfärden, vi är medborgare.

Under senare år har människor fått ett ökat inflytande över välfärdstjänsterna genom olika slags valfrihetsreformer. Miljöpartiet ser att kommersialiseringen av välfärden motverkar den mångfald som var avsikten med reformerna. Vi tar allvarligt på problemen i skolor och vårdinrättningar där vinstintresset leder till besparingar som drabbat elever och patienter. Vi är också oroade att verklig kvalitetsutveckling hindras till förmån för fokus på rapporterbara prestationer och mätpunkter som kan räknas om i pengar i ersättningssystemen. Vi vill därför få bort de kommersiellt inriktade aktörerna och i stället främja idéburna verksamheter inom välfärdssektorn. Det som är viktigt är kvaliteten på välfärden, att skattemedel används till den verksamhet de är avsedda för samt att de som arbetar inom välfärden har en god arbetsmiljö. Vi tar även ställning för brukarinflytande och insyn oavsett driftsform.

All offentligfinansierad välfärd oavsett utförare ska hålla hög kvalitet. Vid upphandlingar av tjänster ska kvalitet vara högt värderat. I upphandlingar ska krav ställas vad gäller miljö, sociala villkor samt arbetsmiljö. Kvaliteten ska ständigt följas upp med olika slags verktyg. All verksamhet ska vara underställd tillsyn av en offentlig myndighet som ytterst ska kunna stoppa verksamhet som inte håller måttet.

Meddelarfrihet och offentlighetsprincipen ska gälla alla offentligt finansierade välfärdstjänster.

Vi vill stärka människors möjlighet att på riktigt välja en välfärd som passar dem, men också ge alla förutsättningar att bidra genom egna initiativ. Att involvera medborgarna i utformandet och leveransen av välfärdstjänster leder till bättre resultat, högre kvalitet, ökad självkänsla för individen och sänkta kostnader för det offentliga. Verklig valfrihet kräver att information om valmöjligheterna är bra och lättillgänglig. Det kräver också att möjligheten att inte välja finns: den som inte gör ett aktivt val ska ges ett fullgott, högkvalitativt alternativ.

Alla utförare inom välfärden ska ha som främsta motiv att bedriva en högkvalitativ verksamhet, och drivas av ett socialt och samhälleligt engagemang. Syftet med verksamheten ska inte vara att dela ut vinst, vilket också ska framgå av stadgar eller bolagsordning. Eventuell vinst ska återinvesteras i verksamheten. Upplägg som innebär för hög skuldsättning eller orimligt höga ränteutbetalningar, eventuellt också via så kallade skatteparadis, ska stoppas. Verksamheternas ekonomi ska redovisas öppet. Vid offentliga upphandlingar ska miljö- och kvalitetsaspekterna viktas betydligt tyngre än i dag.

Storskaliga strukturer inom privat och offentlig verksamhet kan lätt bli alltför centralstyrda vilket kan hämma kreativiteten och arbetsglädjen. Därför vill vi verka för decentralisering och stärka arbetstagarnas inflytande på sin arbetsplats. Universitetssjukhus ska fortsatt drivas i offentlig regi.

Människornas engagemang och obetalda insatser inom ramen för det som brukar kallas den informella ekonomin, frivilligsektorn eller det civila samhället har en stor, på vissa områden mycket stor, betydelse för vår gemensamma välfärd. Politiken bör på olika vis synliggöra, stödja och uppmuntra sådana insatser. Vi vill främja sociala företag, andra alternativa driftsformer och idéburna organisationer. Frivilligsektorn är till stor del självorganiserad och kan, främst på det lokala planet, stödja och bidra till ökad stabilitet i olika initiativ. Offentliga organ ska aktivt ta del av frivilligsektorns förslag och erbjuda organisatoriskt stöd till frivilligcentraler.