Till Miljöpartiets 20-årsjubileum 2001 sammanställdes en bok med fakta och reflektioner. Här kan du läsa några av bidragen.
Det var hemma hos Per Gahrton som tanken om Miljöpartiet tog form. Här skriver han om minnen och tankar om partiets dåtid och framtid.
”I dag är det svårt att föreställa sig vilken central roll miljöfrågor spelade i det så kallade offentliga samtalet under slutet av 70-talet.
Rachel Carsons bok Tyst Vår var fortfarande färsk i allas minnen, risken för att en okontrollerad kemikaliespridning skulle ödelägga naturen blev så otäckt konkret med hennes varning för massdöd bland småfåglar.
I Sverige hade vi asbestskandal med gamla ärrade arbetare som dog en plågsam cancerdöd på grund av att snikna företag struntat i risker som egentligen varit kända i årtionden.
Försurningen träffade djupt i den svenska folksjälen – skulle de stora trollskogarna faktiskt tappa sina löv och barr och lägga sig att dö?
Skulle industrisamhället ta kål på sig självt?
Hade människan förlorat kontrollen över sin egen utveckling?”
Per Gahrton
”Partibildare” och tidigare språkrör för Miljöpartiet.
Claes Lissenko om mötet hemma hos Per Gahrton som resulterade i Miljöpartiet.
”Den 30 september 1980 samlades, på Per Gahrtons inbjudan, ett antal personer i hans lägenhet i Nacka.
Efter det att vi bekantat oss med varandra blev den första frågan på dagordningen huruvida vi skulle starta ett nytt politiskt parti? Svaret blev ett enhälligt ja!
[…]
Så kom då dagen för mötet. Den 25 oktober 1980 samlades ett 50-tal intresserade från hela landet i Hagalundsskolan i Solna.
Minuterna innan mötet skulle börja gick jag omkring och inspekterade aulan. Då kom jag på att talarstolen ju borde prydas med den symbol som vi redan enats om: Maskrosen. Ner i källaren under biologisalen.
Fanns det någon plansch? Hur jag än letade så hittade jag inte någon. Vad göra? Jo, det fick bli det närmaste jag kunde komma – en tussilago! Så kom det sig att Per Gahrton invigde det möte som resulterade i bildandet av Aktionsgruppen för ett Framtids- och Miljöparti, med en tussilago på talarstolen!”
Inger Schörling och Claes Roxbergh var de två första gruppledarna för Miljöpartiet i Riksdagen. Här berättar de i en intervju om den tiden.
”Den 4 oktober 1988 öppnade riksdagen igen, efter sommaruppehåll och valrörelse, och för första gången på 70 år skulle ett nytt parti inta sina platser i kammaren.
Miljöpartisterna tågade till riksdagen från kansliet på Urvädersgränd på Söder i Stockholm, ackompanjerade av sambabandet Banancompaniet, och med flockar med journalister och fotografer i hasorna.
Det var feststämning och de tjugo nya gröna ledamöterna var stolta, fulla av energi och redo att röra om bland de andra försoffade partierna och i den byråkratiska riksdagsförvaltningen.”