Ewa Larsson

När jag växter upp i Stockholm på 50-talet var allt möjligt, framtiden tillhörde alla och barnen var redskapet att förverkliga drömmar ut ur fattig-Sverige. Jag lekte och sjöng i parkleken.

På 60-talet ökade kunskapen om kemiska tillsatserna i maten, skog och odlingar besprutades och exploateras hårt, allt fick ett industritänk, stort, mycket och billigt var bäst. Jag lyssnade på musik och skrev poesi.

På 70-talet tog Sverige ledningen och i Stockholm ordnades det första politiska internationella miljömötet med mål att hela världen skulle samarbeta för en hållbar och jämställd värld. Jag bildade en miljögrupp på St: Eriks folkhögskola med vatten och kärnkraft i fokus. Jobbade på CSN.

På 80-talet fick jag själv barn, arbetade i kommunalpolitiken för att ändra fokus från stort till litet. Första fajten var att ge mina barns förskola rätt att inhandla ekologisk mjölk trots centralt beslutade upphandlingsavtal. Jobbade på Rädda barnen, i Riksdagen och startade Waldorfskola

På 90-talet blev jag invald i Sveriges Riksdag, utifrån breda arbetslivserfarenheter blev jag en god allmänpolitiker med fokus på kultur. Min valkrets träffade jag på T-bane linje 17, söderut. Var med i vice statsminister Mona Sahlins delegation på den stora FN konferensen i Kina om jämställdhet, ”Platform for Action -95.

På 2000-talet fick jag möjlighet att företräda de Gröna i Nordiska Rådets miljöutskott, energi och vatten. Atomvapen och avfall i Murmansk, skitiga Östersjön och oljeborrning i Norge kontra förnyelsebar energi och GMO-fria zoner i Europa låg på dagordningen. Jag hann också med att skriva en del internationellt publicerade rapporter för Gröna kvinnor om jämställd och hållbar utveckling.

Nu är det 2010-tal och Miljöpartiet är med och bestämmer i det omställningsarbete som pågår. Jag jobbar för en jämställd och social hållbar framtid. Att tänka globalt och handla lokalt, det är min livsfilosofi.