Tal: Malmö – för solidaritet mot rasism 17/9
Lördagen 17 september arrangerades manifestationen ”Malmö – för solidaritet mot rasism”, där Miljöpartiet i Malmös partiföreträdare Stefana Hoti höll följande tal.
Vänner. I måndags vaknade vi upp till ett kallt Sverige. Det finns en blåbrun majoritet i riksdagen. Rasisterna håller i taktpinnen och rasisterna håller på att ta makten.
Om och om igen under valrörelsen har vi hört den rasistiska berättelsen om Sverige, från fler och fler munnar. Berättelsen som delar upp oss beroende på var vi kommer ifrån, vilken hudfärg vi har eller vad vad vi tror på. Berättelsen om vilka som har ett värde, och vilka som är en belastning. Vilka som hör hemma här, och vilka som ska kontrolleras, bestraffas och förminskas. Och vi har hört om de blåbrunas lösningar. Stopp för asylinvandring, om språktester av barn, om visitationszoner, om slopade rättigheter för minoriteter, om slaktat bistånd.
Många lyssnade. Chockerande många lyssnade, tog till sig och vände anständigheten ryggen. Vi andra hörde lögnerna, de enkla svaren, uppdelningen i vi och dom. Men förnekelsen, glömskan och likgiltigheten bredde ut sig över landet och lögnerna övertygade nästan 50 procent av invånarna.
Jag minns när Jimmie Åkesson talade i Almedalen i somras. Jag minns skräcken i ögonen hos många av oss som var där. Samtidigt stod vi tysta, oförberedda och splittrade. Inga protester och inget motstånd, medan SD:s sympatisörer jublade, organiserade och uniformerade. Och nu håller rasisterna på att ta makten.
Vi i Miljöpartiet har upplevt hur trolllarméerna med full kraft har försökt bryta ner oss, med hot, hat och hån. Jag vet att många av er har samma erfarenhet av att ha försökt bli tystade. Men inte ens med de blåbrunas samlade resurser lyckades de knäcka oss.
Vi kommer aldrig att skaka hand med rasister, vi kommer att fortsätta kalla dem vid deras rätta namn. Och vi kommer fortsätta att göra motstånd och kämpa för ett Sverige som inte är så obehagligt kallt.
Jag vet att vi är många som sörjer, som är förbannade, som är oroliga och rasande. Men det finns en ljusglimt här i Malmö. Malmöborna visade tydligt att de inte vill ha en blåbrun politisk sörja. I vår stad förlorade rasisterna.
Vi måste göra allt för att försvara vår medmänsklighet och demokrati, och vi måste göra det tillsammans. Alla vi antirasister behöver ha en enad front för en stad och ett land som är solidariskt, jämlikt och jämställt. Vi som finns i politiken kommer att stå upp i varenda förhandling, debatt och beslut för att försvara kvinnors rättigheter, stå upp för HBTQIA-personers rättigheter, för asylrätten och för klimatet och miljön.
Alla vi antirasister behöver manifestera som här idag, vi behöver organisera oss, vi behöver argumentera och ta fajten varenda gång det krävs. Vi behöver också mobilisera på nätet, våga vara den som står upp för medmänsklighet när trollen väller in. När vi står tillsammans så kan de inte knäcka oss en och en.
Så, elda under din vrede, organisera dig, och låt oss Malmöbor visa vägen och vara ljuset i mörkret.
