Stärk strandskyddet och den biologiska mångfalden i strandområden
I förra veckan diskuterades ”Tillgängliga stränder – ett mer differentierat strandskydd” i nämnden för Miljö och Hälsoskydd och i Byggnadsnämnden. Våra representanter Elisabeth Sahlsten och Thomas Lundberg argumenterade i respektive nämnd för att det är viktigt att bevara strandskyddet – både för den allmänna tillgängligheten till våra stränder och för att skydda den biologiska mångfalden i strandområden. Elisabeth Sahlstens yttrande nedan beskriver mer i detalj vår ståndpunkt.
Dagens strandskydd är enligt utredningsdirektiven inte utformat på ett sätt som tar tillräcklig hänsyn till de varierande förhållanden som råder i olika delar av landet och begränsar i vissa lägen möjligheten till utveckling och byggande på landsbygden. En förändring av strandskyddet skulle kunna öka möjligheten till landsbygdsutveckling, kanske även med fler jobb och företagande som följd. Samtidigt behöver strandskyddet förstärkas för att värna obrutna strandlinjer, den allemansrättsliga tillgängligheten och miljön i starkt exploaterade områden
Bedömning och motivering till beslut
Sammantaget riskerar utredningens förslag att om de genomförs drastiskt försämra förutsättningarna för biologisk mångfald och allmänhetens tillgång till stränder för all framtid. Utredningen har kritiserats hårt av bland andra miljö-, frilufts- och turistorganisationer, samt även av flera av utredningens egna experter för att förslagen skulle innebära en oacceptabel försvagning av strandskyddet och dess syften.
Strandskyddet inrättades redan på 1950-talet för att säkra allmänhetens tillgång till stränderna långsiktigt. På 90-talet fick också strandskyddet ytterligare ett syfte – att bevara goda livsvillkor för växter och djur på land och i vatten. Tillgång till orörda stränder är en central del av allemansrätten. Våra stränder är en viktig del av vår natur och ska tillgängliggöras för friluftsliv – för vandringar, fågelskådning, ankring, tältning, bad, fiske eller landpassager vid skridskoåkning. Strandzonen är en viktig miljö för vattenlevande växter och djur. Oexploaterade stränder ökar vår motståndskraft mot klimatförändringar, dämpar höga flöden och fungerar som biologiska filter.
Sveriges kust- och skärgårdsområden hör till landets mest exploaterade områden. I Stockholms skärgård är drygt 50 procent av strandlinjen exploaterad, längs Västerbottenskusten är siffran cirka 40 procent. Under 2018 exploaterades ytterligare 25 mil av den svenska kusten, trots strandskyddet.
I den fördjupade utvärderingen av miljömålen (2019) konstaterar Naturvårdsverket att ”Exploatering i strandzoner behöver minska” för att målet om Levande sjöar och vattendrag ska kunna uppnås. Naturvårdsverket konstaterar också att ”Allmänhetens tillgång till stränder och den biologiska mångfalden i strandzonen hotas av fortsatt utbyggnad.(…) Den ökande exploateringen av våra stränder påverkar möjligheterna till friluftsliv och är negativt för växter och djur som lever i och i närheten av strandzonen. Statistik över nyuppförda byggnader visar att bebyggelsetrycket inte minskar i strandnära
områden.” Om utredningens förslag förverkligas kan det alltså försvåra möjligheten att nå miljömålen om ”Levande sjöar och vattendrag”, ”Hav i balans samt levande kust och skärgård”, Myllrande våtmarker” och ”Ett rikt växt- och djurliv”.
Förslag som riskerar att leda till mycket allvarliga försämringar av strandskyddet
• Strandskyddet ska helt eller delvis kunna upphävas (av Länsstyrelsen på kommunens begäran) i så kallade ”landsbygdsområden”. Nya särskilda skäl ska gälla, men dessa är i utredningens förslag mycket omfattande. Kriterierna för hur dessa områden ska pekas ut är alldeles för svaga och ej mätbara, och riskerar att leda till att strandskyddet upphävs i mycket stora områden eftersom det saknas begränsningar för omfattningen av dessa områden. Det skulle innebära försämringar för allmänhetens långsiktiga tillgång till stränder, liksom försämringar för strandzonernas växt- och djurliv, och försämrad motståndskraft mot klimatförändringen. Långt mycket större områden än de som omfattas av någon typ av skydd i dag kan ha särskild betydelse för strandskyddets syften.
• Skärgård och kust ska kunna avsättas som så kallade ”landsbygdsområden” Skärgård och kust är redan i dagsläget hårt exploaterade och bebyggelsetrycket är särskilt högt då exempelvis de tre storstadsområdena finns i dessa områden. Det innebär därför att den långsiktiga allemansrättsliga tillgången till tätortsnära stränder och friluftsliv är starkt hotad av utredningens förslag. Därför är det viktigt att lättnader i strandskyddet inte tillåts omfatta kust- och skärgårdsområden eller de fem stora sjöarna. Detsamma gäller områden av riksintresse för naturvård och friluftsliv. Det måste finnas geografiska regler för dessa så kallade landsbygdsområden för att garantera att lättnader inte införs som äventyrar strandskyddets syften.
• Slopat generellt strandskydd kring små sjöar och vattendrag. Förslaget innebär att skyddet av vattendrag mindre än en hektar och smalare än två meter föreslås tas bort helt. Detta förslag om upphävt generellt skydd sticker ut och går i motsatt riktning till det generella forskningsläget om biologisk mångfald och att det både nationellt och på europeisk nivå, samt även internationellt, efterfrågas mer skydd för att vända krisen för den biologiska mångfalden, inte mindre. Naturvårdsverket, EU-kommissionen och FN är några av de många centrala aktörer som nyligen lyft fram behovet av ökat skydd. Inte minst är utredningens förslag inte utrett i relation till det nyligen antagna målet om att fram till 2030 rättsligt skydda minst 30 procent av EU:s landyta, inklusive sjöar och vattendrag, samt havsområden.
Utredningens förslag tar inte hänsyn till det specifika vattendragets betydelse för växt- och djurliv, då små vattendrag kan ha minst lika stor betydelse som stora vattendrag för konnektiviteten i landskapet. Det generella strandskyddet har alltså en viktig funktion i att upprätthålla större sammanhängande områden som fungerar som spridningskorridorer för strandzonens liv och är därmed viktiga för den långsiktiga motståndskraften hos strandens ekosystem och den genetiska mångfalden. Fläckvis skyddade områden kan inte alls uppfylla samma funktion, och skulle bli följden av en modell där länsstyrelsen ges möjlighet att besluta om strandskydd vid sjöar som är en hektar eller mindre och vid vattendragsom är två meter eller smalare i bredd.
Små vattendrag befinner sig ofta högt upp i avrinningsområdet och den detaljerade geografiska kunskapen om var dessa befinner sig är ofta låg. Därmed är det också ur denna aspekt i princip omöjligt att överblicka konsekvenserna av ett upphävande och därmed oerhört riskabelt i relation till strandskyddets syften.
Saknas i utredningen men måste föras in i fortsatt beredning
• Förslag om att stärka skyddet saknas, trots att det ingick i direktiven att komma med förslag på stärkt skydd för att värna den allemansrättsliga tillgängligheten i starkt exploaterade områden, och trots att också utredningen konstaterar att det finns ett sådant behov. Direktiven konstaterar att ”Förslagen ska …dels bibehålla eller om behov finns förstärka strandskyddet för att värna obrutna strandlinjer, den allemansrättsliga tillgängligheten och miljön i starkt exploaterade områden”.
• Långsiktig konsekvensutredning saknas. Ett av strandskyddets syften enligt Miljöbalken är att trygga förutsättningarna för allemansrättslig tillgång till stränderna långsiktigt. Trots att utredningens förslag innebär genomgripande förändringar i lagstiftningen som kan medföra dramatiskt förändrad tillgång till stränder för friluftsliv och försämringar för biologisk mångfald, har inte utredningen genomfört en långsiktig konsekvensanalys av förslagen, på flera generationers sikt. Enligt utredningens direktiv skulle de långsiktiga effekterna av utredningens förslag analyseras, men så har inte skett. Det långsiktiga perspektivet är helt grundläggande eftersom exploateringsprocesser pågår över tid och det uppkommer en kumulativ effekt som måste tas i beaktande.
• Klimatanpassning måste vara en huvudfråga när framtidens strandskydd diskuteras. Utredningens direktiv anger att de förslag som läggs ska analyseras ur ett klimatanpassningsperspektiv, men det enda förslag utredningen lägger kopplat till klimatanpassning handlar om att göra undantag för strandskyddet när permanenta vallar och översvämningsskydd behöver byggas. Klimatförändringarna kommer att innebära mer regn och kraftigare skyfall, med fler risker för jordskred och översvämningar. Havsnivåhöjningen påverkar redan kustremsan i södra Sverige. För att motverka riskerna behövs god samhällsplanering. Strandskyddet fungerar som en försäkring och en klimatanpassningsåtgärd mot översvämningar, jordskred och havsnivåhöjning.
Vissa lättnader i lagstiftningen behövs
Nuvarande lagstiftning har visat sig vara problematisk på flera sätt och lättnader av strandskyddsreglerna är i några fall motiverade.
Det generella strandskyddet runt små sjöar och vattendrag bör inte tas bort. Däremot kan det vara rimligt att anlagda dammar och våtmarker och grävda diken inte omfattas av strandskyddet. Dessa anlagda dammar och våtmarker är mycket viktiga för biologisk mångfald och för att minska näringsläckage från bland annat jordbruksmark.
En utgångspunkt måste vara att lättnader i strandskyddet i glesbygd måste kombineras med krav som undantar områden med höga naturvärden och som är viktiga för den biologiska mångfalden. För att stimulera utveckling på landsbygden och i glesbygd krävs dock mer än vissa lättnader av strandskyddet.
Strandzonen är en viktig livsmiljö
I en tid när befolkningen ökar och klimateffekter hotar är det dock synnerligen olämpligt att ta bort strandskyddet! Hela den biologiska balansen är beroende av vegetationen i strandkanten både vid hav, sjöar och vattendrag.
