Om äldreboende vid Löddeköpinge
Vid gårdagens kommunfullmäktige återremitterades ärendet om ett äldreboende vid Löddeköpinge på Miljöpartiets initiativ. Miljöpartiets ståndpunkt redovisas här
Lars Lundström framförde följande:
Jag har bedömt många affärskoncept i mitt arbetsliv, det är så det är att arbeta som entreprenör hos och med riskföretagare och produktutvecklare.
Skulle jag investera i att bygga ett äldreboende här? Skulle jag i så fall räkna med långsiktig lönsamhet?
Frågan är som vanligt inte lätt att svara på. Jag har rest ganska mycket i Sverige genom åren och sökt billiga övernattningar. Många vandrarhem och billiga hotell finns i gamla ålderdomshem byggda före 1970. Dom ligger ett par km utanför tätorterna och är alltså avvecklade för åldringsvården. Under de tre senaste åren har många hyrts av Migrationsverket som boenden i avvaktan på uppehållstillstånd.
Jag vet inte med säkerhet varför de blivit avvecklade, men kan konstatera att moderna äldreboenden hellre placeras inne i tätorterna. Risken är så klart stor att de flesta äldre gärna bor inne i byn, med möjlighet och närhet till platser där andra än gamlingar syns.
Det är förmodligen ett onödigt risktagande att lägga ett nytt äldreboende utanför tätorten på det här sättet. Det här är ett väldigt intressant koncept och med all säkerhet en attraktiv metod, men det är högst osäkert om det kommer att klara av att väga över mot en usel placering mitt på en åker, när nu valfriheten har skapats.
När det dessutom läggs på mark av klass tio, den bästa åkermark den här planeten kan uppbringa, känns det mycket tveksamt om vi som kommun gör rätt bedömning att låta bygga detta. Risken är att vi när nästa flyktingkris uppstår i världen står med ett flyktingboende på åkern. Jag inte har något emot det, men det finns andra krafter i den här församlingen som nog inte skulle gilla det.
Det finns stora gräsytor inne i tätorten Löddeköpinge. Där finns möjlighet att öka den biologiska mångfalden genom att bygga moderna hus på en del av dem. Moderna hus med idéer som denna med husdjur, lummiga uteplatser och människor. En gräsyta är ju ungefär lika artrik som en asfaltyta, så det gör inget för en miljöpartist om de försvinner, även om det också innebär färre maskrosor. Vi vill inte använda jungfrulig åkermark när det finns annan mark att tillgå.
I exploateringsavtalets §5 står att kommunen ska stå för framdragning av vatten och avlopp till tomtgränsen. Det är 400m til närmaste förbindelsepunkt för vatten och 210m till avloppsledningen, något Tekniska nämnden påpekade i remissvaret 2017-12-05. Andemeningen i svaret är att detta ska exploatören bekosta, inte kommunen.
Vi yrkade därför på återremiss för att rätta till detta fel i avtalet, och fick gehör för detta. Vi blev dock förvånade över att Alliansens ledamöter i Tenkiska nämnden ändrat uppfattning. En korrektion av avtalet hindrar dock inte att vi även i fortsättningen kommer att sätta oss emot att bygget blir av på den här platsen.
