Mina Hjärtefrågor av Anders Sjöholm
Jag är inte miljöpartist för att jag tror det är det mest populära, eller för att jag tror att det är det bästa för mig själv för stunden. Jag är medveten om att det inte är populärt att införa flygskatt eller höja fossildrivmedelsskatterna. Jag är också medveten om att flera av miljöpartiets förslag påverkar min vardag negativt, exempelvis att jag numera alltid måste betala för en plastkasse i affären eller att det blir några tior dyrare de gånger jag flyger.
Jag är inte miljöpartist för att det är det populäraste just nu, utan för att jag vet att det sätt vi lever för stunden inte är hållbart. Jag vet att om vi inte begränsar vår påverkan på planeten kommer mitt barn och eventuella barnbarns möjligheter att leva ett gott liv vara kraftigt begränsade. Jag vet att miljöpartiets politik är lite som den tråkiga polaren som försöker påtala för dig att det inte är en bra idé med tequilarace kl 02.45 på morgonen en vanlig arbetsdag, eller som den tjatiga föräldern som vägrar köra innan alla barnen fått på sig säkerhetsbältet, eller som vännen som försöker förklara för dig att du nog måste sluta ringa ditt ex 10 gånger per natt när jag tagit en öl, och som påpekar att det är nog dags att sluta dricka de där 10 ölen varje kväll. Självklart är det tråkigt att uppfattas som begränsande, men i det långa loppet vet du att du mår bättre dagen efter utan det där tequilaracet, och att det kan vara dags att glömma exet och gå vidare i livet. Lite så är miljöpartiets politik för mig. Det handlar om att sätta begränsningar NU, för att kunna leva ett gott liv sen. Ett långsiktigt hållbart samhälle helt enkelt, där vi inte lever som om vi är den sista generationen.
Mitt engagemang i Miljöpartiet grundar sig inte i att jag brinner för miljöfrågor, det grundar sig snarare på en strävan efter ett långsiktigt hållbart samhälle och ett samhälle där människor behandlar varandra så som de själva vill bli behandlade. Utifrån denna strävan har jag fyra hjärtefrågor.
Social hållbarhet, ekologisk hållbarhet, ekonomisk hållbarhet och en levande stad.
Social hållbarhet.
Ett samhälle där inkomstklyftorna ökar och där de med störst behov av stöd riskerar att hamna på efterkälken är inte ett hållbart samhälle. Ett samhälles främsta uppgift är att värna de svaga och att ge alla människor så goda förutsättningar som möjligt att utvecklas och bli goda samhällsmedborgare. Detta åtagande kräver resurser och är inget man ska effektivisera bort. Strävar vi efter ett långsiktigt hållbart samhälle måste vi ha en tro på att alla har en plats och att alla skall ges möjligheten att nå den platsen.
Ekologisk hållbarhet och miljö.
Ett samhälle som förbrukar mer resurser än vad jorden kan tillhandahålla är inte ett hållbart samhälle. Att leva som om det inte finns en morgondag, som om vår generation är den sista, är inte hållbart. Överkonsumtion och resursslöseri måste få ett slut.
Hållbar ekonomi.
Vårt sätt att konsumera påverkar planeten. Även om Sverige bara utgör någon promille av jordens befolkning förbrukar vi någon procent av jordens resurser. Det behöver vara lättare att handla lokalt och närproducerat. Det gynnar dessutom den levande staden.
En levande stad.
De allra flesta av oss har någon relation till någon stad eller by. De flesta av oss bor i en och nästan alla arbetar i en. Vi gör också många av våra ärenden och nöjen i staden. För mig är en levande stad/by en förutsättning för det hållbara samhälle Miljöpartiet Kävlinge arbetar för.
I mitt arbete som trafikplanerare har jag sett många städer och gjort vad jag kunnat för att förverkliga de mål och visioner som de har, med sina förutsättningar. Få småstäder har så bra förutsättningar som Kävlinge att bli en levande småstad.