Krönika Per-Inge Lidén: Friheten i att leva utan bil
Friheten i att leva utan bil
Jag har levt 20 år utan bil. Eller inte riktigt. Jag sålde min bil 2001 men 2015-2018 var
jag med och tog fram ett avtal i kommunen om att alla anställda fick möjlighet att
disponera en bil med låg klimatpåverkan med bruttolöneavdrag. Jag blev frestad och
hade en laddhybrid i tre år. Det var rätt kul. Men inte nödvändigt och lite för dyrt
tyckte jag.
Att leva utan bil är fullt möjligt när man bor som jag. I en stad. Men det är extremt
ovanligt. Jag tror att vår familj nästan är ensamma om det i Stodene där jag bor.
Familjer har en eller två bilar var. Men jag känner mest en frihet.
Det går nämligen buss in till stan flera gånger i timmen. Med ett månadskort kostar
det drygt 700 kronor i månaden. Det finns en cykelväg också som är riktigt vacker
och slingrar sig efter älven.
Nu bor vi två personer i mitt hushåll. Men vi var 8 en gång när alla sex barnen bodde
hemma. Det gick också bra. Cykelkärra till förskola fungerar bra. Den är också bra
när man ska handla många matkassar.
En följd av att leva utan bil är att barnen blir mer självständiga. De har tidigt lärt sig
att läsa busstabeller, tågtidtabeller och resa själva. Med buss från årskurs två ungefär och med tåg ett par år senare. Det ger en stolthet och bygger självförtroende som de har med sig i livet.
Att inte ha bil är bra för hälsan tror jag. Det blir alltid en liten promenad till bussen, (och är man sen måste man springa vilket är nyttigt) och att cykla är förmodligen inte så dumt för hälsan (utom den gången jag cyklade omkull och fick ligga på sjukhus…).
För mig är kollektivtrafiken också en form av gemenskap. Buss 8 mellan stan och
Stodene är rena vardagsrummet. Jag möter ofta någon som jag kan prata med
litegrann eller som vill nåt. Har man en offentlig roll i samhället finns det många
intressanta ämnen att resonera om. Kul tycker jag.
Sen spar jag ju en del pengar. Jag räknar med att jag spar 50 000 om året. Det blir 1
miljon på de 20 år jag inte haft bil. Det kan jag göra mycket roligt för.
Dessutom är det så att inget av min sex barn, som nu är mellan 22 och 37 år har valt
att skaffa bil. De gör som jag, hyr när de behöver, och reser annars med tåg, buss
eller cykel. Om man nu räknar med att de också spar 50 000 kr per år så spar vi
alltså i min familj 350 000 kr om året på att få vara bilfria.
Och dessutom tror jag det är bra för miljön. Våga testa du också.
Per-Inge Lidén, 64-årig bilfri och hyfsat lycklig karlstadsbo.
