Krönika Elisabeth Björkman: Vi har bara en planet
Sommaren i blomsterprakt, gula fält och mjuka ängar. Doft av hö i slåttertid, när det slås i strängar och det börjar om.
Ja så skrev jag i en dikt för några år sedan, men tänk om det inte börjar om.
Jag tänker på sommarens gröna ängar och träd, skogen kring tomten och grannarnas hus.
Grannens åker där han nyss bärgat skörden fylls nu av svanar, som väntar på signalen att flytta längre söderut.
Men vad händer med vårt klimat?
Åkrarna blev delvis översvämmade och skördarna kunde inte användas till mjöl eller foder. Några framsynta bönder framställer biogas för gårdarnas uppvärmning.
Vår omvärld plågas av extrema värmeböljor eller skyfall, stormar, snöfall och extremkyla,
Inte heller vi förskonas från dessa väderväxlingar till följd av globala klimatförändringar.
Vi har bara en planet. Hur klimatsmart kan företag och privatpersoner leva och producera?
Hinner vi rädda vår planet innan det är för sent och uppvärmningen ökar och naturens resurser är förbrukade.
Om påbörjad teknikutveckling inte stannar av inom utveckling av fossilfritt stål och vågkraft.
Bussar och lastbilar drivs med biogas, vätgas eller stora batterier.
Vindkraftverk och solcellsparker byggs ut.
Kommer vi hinna?
