Friskolor, en idé om mångfald som ledde till enfald
Skyll inte Pisa-resultaten på friskolorna skriver Friskolornas riksförbunds ordförande Ulla Hamilton. Problemen med friskolereformen är dock liknande dem för underhållet av svensk järnväg. Låter man marknaden sköta den så uppstår stora kvalitetsproblem. Vinst och egenintresse går först. Att den världsunika marknadsskola som infördes i början på 1990-talet sammanfaller med att Sverige tappat placeringar i Pisa-rankingen under de 22 år mätningarna pågått kräver djupare analys.
De som bäst kan och förstår svensk skola är rektorer och lärare på Sveriges skolor. Vare sig vi eller Hamilton vet bättre. Men vi tror oss inte tolka dem fel när vi hävdar att skolan nu behöver mer resurser. Inte fler reformer, lagar och idéer om hur skolan ska drivas utan fler lärare, elevstödjare, specialpedagoger och elevhälsa.
Detta för att ha rimliga möjligheter att ge alla barn det skollagen säger: ”den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål”. Vi är därför de första att beklaga att barn- och ungdomsnämnden fick skära i årets budget å grund av ränteläge och inflation. Det är mer resurser skolan behöver, inte mindre.
Så skriver du en debattartikelMot bakgrund av skolans behov av resurser blir effekterna av att friskolor och kommunala skolor inte lever med samma villkor ett allvarligt problem som slår mot kvalitet sett till hela svenska skolan. Något som också påtalats av Riksrevisionen. Tydligast blir det i jämförelse med vinstdrivande koncernskolor som Academedia och Engelska skolan. Deras skolor har avsevärt fler elever per lärare än kommunala skolor.
Att koncernskolornas lägre lärartäthet inte ger sämre Pisa-resultat sett till huvudmannaskapet blir en följd av den cherry picking som koncernskolorna ägnar sig åt. Att de med en större andel barn med högutbildade föräldrar kan driva verksamheten med färre lärare. I kommunal regi hade pengarna som ”sparas” i en sådan skola enligt det kompensatoriska uppdraget använts till att stötta skolor som kräver mer resurser. Skolor med ett annat elevunderlag med större utmaningar. Men koncernskolorna avsätter inte överskott till att hjälpa andra elever, utan delar ut det som vinst till ägarna.
En annan följd av att ”friskolorna” plockar russinen ur elevkakan är att kommunen med sin lagstadgade skyldighet att ge alla elever utbildning dels får ett mer resurskrävande uppdrag men också måste stå beredda att ta emot elever från friskolorna som väljer att byta skola eller där friskolan lägger ned. Det ansvaret slipper friskolorna.
För att klara sin beredskap och tyngre uppdrag kan kommunen behöva höja elevpengen, en höjning som också kommer friskolorna till del och ger dem utrymme för ännu mer vinst. Skattemedel som borde gå till elever i behov av stöd går istället till vinst åt aktieägare. För att t ex Engelska skolan ska uppnå samma lärartäthet som kommunala skolor hade de behövt anställa nästan 500 nya lärare till en kostnad av cirka 300 miljoner kronor. I stort sett vad de gick med i vinst 2020/21.
Skolan är viktigare än någonsin, varje krona behövs för att ge våra barn trygghet och likvärdiga förutsättningar. Varje krona behövs för att vända såväl Pisa-resultat som att hindra rekrytering av unga till kriminella gäng. Hamilton värnar om rätten för sina vinstdrivande skolor, viktigare värna om rätten för Sveriges barn att erbjudas en bra och likvärdig skola.
Patrik Hamberg
Sven Hassler
Miljöpartiet de gröna i Karlstad
