En miljon arter riskerar att utrotas från jorden de kommande decennierna. Nu pågår FN:s stora toppmöte om världens natur, COP15 i Montreal, Kanada.
Så här strax innan jul ska världen få helt nya mål för att stoppa förstörelsen av biologisk mångfald och rädda våra ekosystem, djur och växter.
Det är nu helt avgörande att regeringen tar strid för vår natur under förhandlingarna på FN:s toppmöte. Det skriver språkrören Per Bolund och Märta Stenevi i Aftonbladet.
Vi är på väg in i den sjätte globala massutrotningen av arter. Sedan 1970-talet har världens bestånd av fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur minskat med hela 69 procent.
Det blinkar rött i statistiken. Bakom siffrorna gömmer sig världar av liv som försvinner. Liv som mänskligheten är beroende av.
Den nedåtgående trenden är tydlig också i Sverige. Torsken är slut, strömmingen längs kusterna är slut, våra småskaliga fiskare tvingas lägga ned sin verksamhet. Avverkningstakten av de sista resterna gammelskog är rekordhög. Om 10–15 år väntas gammelskogen vara borta i vissa delar av Sverige om vi inte skyddar den.
Att systematiskt utarma vår natur, som binder enorma mängder växthusgaser, riskerar att elda på den redan skenande klimatkrisen. Ekosystemen slutar att fungera och vi missar Parisavtalets mål om 1,5 graders uppvärmning.
En skenande klimatförändring med kaskader av katastrofala händelser, väntar. En ny, farlig värld.
Artrikedomen är också det som ytterst bygger vår välfärd. Vore det inte för att ekosystemen producerade bördiga jordar, rent vatten, ren luft och mat, skulle jorden vara en obeboelig plats.
Den nya regeringen med stöd av SD har hittills drivit en farlig och verklighetsfrånvänd politik på tvärs med forskningen och all vetenskaplig expertis.
Sverige borde just nu i stället göra sitt yttersta för att det globala avtalet för naturen ska bli ambitiöst och genomförbart.
Regeringen bör därför tydligt driva i förhandlingarna att:
1. Skydda 30 procent av världens natur till 2030.
Sverige måste backa upp EU i förhandlingarna och anta samma mål nationellt.
Frågan är om miljöminister Romina Pourmokhtari kommer driva på för ett ökad skydd och finansiering för att kunna nå de mål som sätts, när M, KD och SD redan innan toppmötet har deklarerat att de inte tycker att mer skydd behövs.
2. Stoppa förlusten av biologisk mångfald.
Utvecklingen måste stoppas till år 2030, men det räcker inte. Det behöver vända innan dess. Skadad natur måste aktivt restaureras och förvildas, och naturen måste systematiskt användas för att tackla klimatkrisen.
Mänskliga rättigheter och ett brett deltagande från lokalsamhällen och urfolk måste säkras i processen.
Sveriges regering måste ställa sig bakom förslagen i EU:s restaureringslag om att 20 procent av land och hav ska restaureras till år 2030. Vi ser med stor oro på att majoriteten av regeringspartierna och SD redan motsatt sig hela lagstiftningspaketet – det borde tvärtom välkomnas som avgörande för att vända utvecklingen inom EU.
3. Säkra finansiering av avtalet. Lika viktigt som skarpa mål är genomförbarhet.
Vi kan inte förvänta oss att låginkomstländer har kapacitet att vända utvecklingen på egen hand samtidigt som de ska bekämpa fattigdom och hunger inom sina länder.
Inför FN:s klimatmöte i Glasgow förra året ökade Sverige sitt klimatstöd till 15 miljarder, och detta fick avtalet i hamn. Sverige behöver deklarera att vi nu avsätter motsvarande nivå till låginkomstländer för genomförande av åtgärder för naturen.
En del av finansieringen bör vara det som kallas ”debt for nature” – en avskrivning av fattiga länders statsskulder, mot att de skyddar och restaurerar värdefull natur.
Det är fullständigt kontraproduktivt att regeringen nu sänker biståndet och klimatfinansieringen. Miljöpartiet vill öka biståndsramen från 1 till 1,25 procent till 2027 och en stor del av denna ökning ska gå till klimat- och naturstöd.
4. Halvera det ekologiska fotavtrycket från konsumtion och produktion till år 2030, och sedan hålla det inom gränserna för vad naturen klarar av.
Vi ska införa mätbara mål och inkludera jordbruket, skogsbruket, fisket och alla andra relevanta sektorer.
5. Stoppa subventioneringen av artdöden.
Avskaffa och styr om alla ekonomiska subventioner som bidrar till att utarma ekosystem, exempelvis stora industritrålare som tömmer haven på fisk.
Starka, artrika ekosystem är människans bästa vän i kampen för att trygga en planet som går att leva på.
Sverige har länge varit en stark röst vid FN:s toppmöten för naturen. Vi förväntar oss att regeringen varken förstör det förtroende som har byggts upp eller lägger krokben för vår tillvaro på jorden. Vi förväntar oss en regering som tar strid för vår natur och vår gemensamma framtid.
Vill vi vända utvecklingen så går det. Men tiden att agera är nu.
Märta Stenevi, språkrör MP
Per Bolund, språkrör MP
