EU-parlamentet behandlar nu den första lagstiftning som syftar till att återställa Europas natur. Utan detta går det inte att klara Parisavtalet eller Montrealuppgörelsen om att rädda den biologiska mångfalden. Moderaterna och Centern struntar i det och sprider felaktig information om lagen, skriver Miljöpartiets Pär Holmgren, Rebecka Le Moine och Emma Nohrén på DN debatt.
Med ett år kvar till EU-valet har högerpartierna börjat positionera sig, och strategin är klar: det är EU självt som är måltavlan.
Sverigedemokraterna vill överväga ”swexit”, men även den anständiga delen av högern går till attack mot hela EU. I en artikel (lantbrukets affärstidning ATL 3/6) angriper Jessica Polfjärd (M) EU-kommissionen, medan Emma Wiesner (C) i stället skjuter in sig på EU-parlamentet (ATL 23/5). Och det är de internationella avtalen om klimat och biologisk mångfald – Paris och Montreal – som riskerar att dras med i fallet..
På torsdagen röstar EU-parlamentets miljöutskott
På torsdagen röstar EU-parlamentets miljöutskott om Naturrestaureringslagen, som är den första lagstiftning som uttryckligen syftar till att återställa Europas natur. Det behövs: EU:s natur är på alarmerande tillbakagång, och tillståndet för över 80 procent av livsmiljöerna är dåligt. Våtmarker, torvmarker och gräsmarker är värst drabbade.
Och det är inte bara en ekologisk kris, det är även en ekonomisk kris, eftersom ekologi och ekonomi hänger så tätt ihop. Mellan 1997 och 2011 motsvarade förlusten av biologisk mångfald ett beräknat årligt tapp på tusentals miljarder euro, enligt EU-kommissionens siffror.
Lagen är ett viktigt steg för att undvika att ekosystem kollapsar, och för att förhindra de värsta effekterna av klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald. Återställande av EU:s våtmarker, vattendrag, skogar, gräsmarker, och marina ekosystem och arterna som finns där, är en otroligt viktig investering i vår livsmedelstrygghet och hälsa. Det är dessutom en oerhört kostnadseffektiv investering.
Forskarna är eniga – nödvändigt för Parisavtalet
Världens forskare betonar att åtgärderna i lagen även är helt nödvändiga för att klara av att uppnå målsättningarna i Parisavtalet, eftersom klimatet och den biologiska mångfalden hänger ihop. Trots att Emma Wiesner försöker framställa sig som en klimatkämpe på EU-nivå är denna fundamentala koppling något hon envetet bortser ifrån.
Det är inte bara så att klimatförändringarna kraftigt försämrar den biologiska mångfalden, och att vi behöver den för att anpassa oss till de klimatförändringar vi inte lyckats hejda. Dessutom leder förstörelse och utarmning av naturliga ekosystem till enorma utsläpp av växthusgaser, samtidigt som det minskar naturens förmåga att i hav, jord och träd absorbera koldioxid från atmosfären. FN:s egna rapporter är glasklara: Parisavtalet går inte att uppnå utan naturrestaurering.
Men Moderaterna och Centern har gjort lagen till måltavla i sin EU-kritiska retorik. Enligt dem är det ingen måtta på vilket elände lagen ska ställa till med: stora delar av Sverige ska läggas i träda, och jordbruket kommer att få rejäla smällar. Sådana överdrifter har inget stöd i vetenskap.
Lagstiftningen är helt nödvändig
EU-kommissionen är tydlig: I själva verket finns inga sådana negativa effekter. Lagstiftningen är i stället helt nödvändig om EU ska kunna hålla sin del av internationella avtal för klimat och biologisk mångfald.
I Montreal i december undertecknade världens länder ett nytt historiskt avtal för att stoppa förlusten av biologisk mångfald. Enligt denna ska vi bland annat se till att införa restaureringsåtgärder på 30 procent av förstörda ekosystem både till lands och till havs till år 2030.
Men hur ska det kunna ske utan bindande lagstiftning i länderna?
Vi ser detta om och om igen hos högerpartierna, inklusive Centern. Visst kan de i många fall gå med på vackra ord på papper – i internationella avtal eller icke-bindande EU-strategier – om målsättningar längre fram i tiden. Men så fort det kommer till kritan, och förslag till åtgärder tas fram för att uppnå målen, då tar det stopp. Efter det sitter dessa partier mycket hellre och klagar på att andra delar av världen inte gör mer. Att ta lite eget ansvar också? Nej tack.
Märk väl: Lagen skapar inte fler skyddade områden, och den innebär ingen skyldighet att begränsa ekonomisk aktivitet. Lagen handlar om att förbättra den biologiska mångfalden såväl i befintliga skyddade områden som utanför dessa.
I dagsläget minskar våra jordars produktivitet, och så även i haven, på grund av minskad biologisk mångfald; vetenskapen är mycket tydlig på den punkten. Detta syns redan i skogarna, som utsätts för bränder och angrepp av skadedjur, samt i den minskande avkastningen i produktiva jordbruksområden i EU (Podalen, Spanien, södra Frankrike med mera).
Lagen kan anpassas lokalt
Sverige kommer dessutom att ha vidsträckt frihet att tolka hur lagen ska implementeras. Alla medlemsstater kommer att ta fram lokalt anpassade planer för hur man ska nå lagens mål.
Emma Wiesner pratar gärna högljutt om vad återställande av natur kan komma att kosta. Men hon men undviker att erkänna att kostnaden är en investering i en hållbar framtid som ger en enorm ekonomisk utdelning tillbaka, samt vad kostnaderna av att inte införa dessa åtgärder skulle vara: enligt kommissionens beräkningar 1 700 miljarder euro.
Det kallas för alternativkostnader, och något som tas hänsyn till i alla seriösa utvärderingar kring investeringar. Och då har man inte ens räknat in kostnaderna kopplade till den fortsatta utarmningen av haven, eller hur mycket dyrare det blir att restaurera ju längre vi väntar.
Högerpartiernas inställning är alltså mycket kortsiktig och självisk. Den gynnar möjligen några få i exempelvis storskalig pappersmassaindustri på mycket kort sikt, men slår i verkligheten hårt mot privata skogsägare, fiskare och jordbrukare. EU:s miljökommissionär påpekade häromdagen att mer än 50 procent av global bnp är helt beroende av den biologiska mångfalden.
På torsdag är det upp till bevis i Europaparlamentets miljöutskott. Vill Jessica Polfjärd och Emma Wiesner gå till historien som de som sänkte Parisavtalet och COP15?
Pär Holmgren (MP), EU-parlamentariker
Rebecka Le Moine (MP), riksdagsledamot och talesperson för biologisk mångfald
Emma Nohrén (MP), riksdagsledamot och ordförande i miljö- och jordbruksutskottet
Artikeln är publicerad här.
