Ulf Kristersson lovade att få ordning på klimatet – men styr Sverige istället mot ökade utsläpp. Regeringens klimatpolitik bryter inte bara mot klimatlagen – den underminerar också framtidens jobb, trygghet och hållbarhet. När statsministern kallades till konstitutionsutskottet blev det tydligt: ansvaret sviks, och priset får nästa generation betala, skriver Katarina Luhr, klimatpolitisk talesperson (MP) i en debattartikel i Expressen idag.
Nyligen frågades statsminister Ulf Kristersson ut i riksdagens konstitutionsutskott efter att vi anmält honom och regeringen för att bryta mot Sveriges klimatlag. Klimatlagen innehåller nämligen så kallade ska-krav på att regeringen ska bedriva ett arbete som är inriktat på att minska utsläppen och skydda nuvarande och kommande generationer från farliga klimatförändringar.
Kristersson gick till val på att få ordning på klimatet, men det är helt uppenbart att han har tappat kontrollen. Mer än halva mandatperioden har gått och resultatet är kraftigt ökade utsläpp och bromsad takt i elektrifieringen.
Regeringen har genomfört närmare 18 miljarder i skattesänkningar på fossila bränslen, sänkt reduktionsplikten, dragit ner på klimatklivets ram, tagit bort elbilsbonusen samt bromsat och fördyrat utbyggnaden av förnybar energi. Bland annat.
Under 2024 ökade Trafikutsläppen med 18 procent 2024. Utifrån tillgänglig statistik ser Sverige ut att bli ett av de EU-länder som ökade utsläppen mest av alla under 2024.
Sammanfattningsvis kan sägas att Ulf Kristersson har ungefär lika bra ordning på Sveriges klimatomställning som Henrik Landerholm hade på sina hemliga dokument.
Hur tog sig Kristersson då an utfrågningen i konstitutionsutskottet? Jo, han upprepade orden ”kostnadseffektivitet”, ”kärnkraft” och att regeringen fokuserar på det långsiktiga målet till 2045. På alla dessa punkter är statsministern helt fel ute.
Skyhöga kostnader
Regeringens klimatpolitik är motsatsen till kostnadseffektiv. Två år i rad har regeringen satsat mer på åtgärder som motverkar omställningen, än på åtgärder som främjar omställningen. Finanspolitiska rådet har pekat på att regeringens politik fördyrar omställningen för både hushåll och företag.
Gigantiska stöd till kärnkraft bromsar omställningen. Att tala om kostnadseffektiv klimatpolitik och ny kärnkraft i samma mening är skrattretande.
Regeringens plan att tvinga fram ny kärnkraft med den troligtvis största subventionen i modern historia har sågats av såväl Timbro som en lång rad myndigheter. Kritiken handlar om de skyhöga kostnaderna samt att satsningen drar undan mattan för alla andra fossilfria kraftslag som skulle kunna komma på plats i närtid.
Resan mot nettonoll 2045 har bromsat in. Under MP:s tid i regeringen krympte gapet mot 2045-målet kraftigt. Sedan Tidöregreingen tillträdde har omställningstakten bromsat in. Det senaste underlaget från Naturvårdsverket visar att det beräknade gapet helt slutat att krympa. Flera viktiga industrisatsningar på gröna bränslen och elbilar skrotats eller skjutits upp. Den politiska signalen om att fossila bränslen nu ska bli billigare har varit mycket skadlig.
Statsministern unnade sig även, på en fråga som handlade om hur klimatstyrningen av departementen säkerställs, att raljera friskt om att han minsann inte tänkte stoppa en polisbil på utryckning för att minska utsläppen.
Djupt oseriös
Det vittnar om en djupt oseriös inställning till regeringens roll i klimatarbetet, och en bristande respekt för konstitutionsutskottet och allmänhetens oro för klimatförändringarna.
Flera undersökningar visar att en stor majoritet av svenska folket oroar sig över klimatförändringarna – 85 procent enligt SOM-institutet 2023 och 77 procent enligt Fairtrans 2024.
Klimatlagen vilar på ett handslag mellan partierna om att styra mot klimatmålen, ett löfte till svenska folket om att ta ansvar. Det finns inga regelrätta straff att ålägga den regering som bryter mot Sveriges klimatlag – men på valdagen får väljarna chansen att säga sitt.
Katarina Luhr (MP), klimatpolitisk talesperson
Du hittar debattartikeln här.
