Sol och vind, inte kol och olja. Hopp, istället för hat. Vi vet att vi gör skillnad. Vi vet att vi bygger en framtid att längta till.
Hej!
Hur många härinne har vårstädat?
Då menar jag en riktig storstädning; utrensning av garderoberna, förrådet, skafferiet, källaren, vinden. OCH tvättat alla fönstren?
OK.
Då vet ni också känslan efteråt?
Vad skönt det är. Känslan av att nu kan jag släppa det där, nu kan jag börja leva igen? Hur man känner sig fri?
Men ni vet ju också hur det är när man är mitt inne i den där städningen. Hur man kryper på knäna i vindsförrådet och hittar nya kartonger med dammiga grejer man inte ens kom ihåg att man hade, men som ändå kan vara bra att ha…. Hur det kan kännas oöverstigligt plötsligt. Man får lust att lägga tillbaka alltsammans, och låta det vara som det var.
Vänner,
Just nu befinner sig världen precis i det läget. Många har precis fått upp ögonen för omfattningen av problemen: plasten i havet, klimatförändringarna, artutrotningen. Just nu öppnas skåp och lådor över hela världen och mänskligheten överväldigas över hur mycket gammal skit vi har samlat på oss. Kolgruvor, pipelines, fossila subventioner, slit och släng-konsumtion – i vartenda skrymsle av vår civilisation finns grejer som vi vet är gamla, omoderna, hälsofarliga.
Nu börjar en del ångra att de ens började kolla i hörnen. Man vill ställa tillbaka möblerna och sopa problemen under mattan igen.
Det är nu vi måste ha en vision. En helt vanlig vårstädningsvision. Släng skräpet. Vädra ut! Det kommer att bli bra sen! Vi kommer att känna oss så fria sen. När vi skapat den framtid vi längtar till!
Och när Moderater och Kristdemokrater i sin budget sänker skatten på bensin och diesel och tar bort flygskatten, och börjar pratar om framtida ny kärnkraft som lösning på klimatkrisen – då är det som att måla över möglet i barnrummet med plastfärg och sätta upp en doftgran i taket. Man döljer problemen.
Vem var det som pratade om att vara vuxen i rummet?
Vet ni vad. Att vara vuxen, det är att ta tag i problemen.
Att vara vuxen är att planera för framtiden.
Att vara vuxen, det är att ta ansvar för sina barn.
När jag ser mig om i svensk politik, när jag ser mig om i världen undrar jag: var är alla vuxna?
Och jag är inte ensam om det. Barnen börjar undra detsamma. De undrar det så mycket att de går ut på gatorna i miljoner och demonstrerar mot vuxna som abdikerar sitt ansvar i klimatfrågan.
Och jag kan bara hålla med dem. Möglet har målats över alltför många gånger, skiten har dolts i skåp och lådor alltför länge, i årtionden har världens forskare varnat och pekat och den generation makthavare som lever idag har inga som helt ursäkter. Att lämna klimatkrisen till våra barn är inget annat än ett brott mot mänskligheten, det största av alla.
Dags att städa ut kol och olja, och in, mina vänner – med sol och vind!
***
Vänner,
Vi väljer vår framtid nu.
Framtiden bestäms inte av någon annan.
Vi människor är inte, som poeten Rumi säger, bara en liten droppe i havet. Vi är havet, i en droppe.
Vi är viktiga.
Det är vi som lever nu som bestämmer mänsklighetens öde.
Det låter dramatiskt. Men tyvärr är det sant. Aldrig har jorden varit så liten och mänskligheten så stor. Av alla däggdjur på jorden är nu 60 procent våra boskapsdjur, 36 procent är vi själva. Mindre än fyra procent är alla vilda djur.
Människor påverkar klimatet. Skogsbränder rasar i Sverige i april, nu är det vattenbrist i vår kalla Nord. Det är chockerande. Miljölarmen ringer varje vecka, varje dag, och världen trycker på snooze
Vi som lever nu behöver ta beslutet. Vi behöver ändra vår livsstil, vi behöver ändra våra ekonomiska system så att de tjänar oss, och inte vi dem. Det finns ingen tid att vänta. Inte till nästa generation. Inte till nästa mandatperiod. Det är nu. Inte någon annan, det är vi.
Miljöpartiet är den gröna rörelsens parlamentariska gren. Vi arbetar med politikens verktyg varje dag, och för den som förtvivlar och tänker att ingenting händer vill jag berätta att vi systematiskt under fyra år i regering startat en storstädning som vi fortfarande är mitt uppe i. Det vi ser är oredan med alla öppna skåp och lådor och kartonger överallt. Det kunde gå snabbare, om fler hjälpte till istället för att motarbeta. Men vi är på gång.
Alla de stora branscherna och sektorerna vädrar nu ut.
Bränslebytet ska tvinga bort fossila bränslen.
Utsläppen ska vara nere på netto noll 2045.
Vi mångmiljardsatsar på tekniksprång inom den tunga industrin.
Jordbruket ska bli fossilfritt.
Ett slutdatum ska sättas för användningen av fossila bränslen.
Vi jobbar globalt, inom EU, med biståndet, genom vår röst i Världsbanken.
Varenda garderob, skåp och låda öppnar vi nu och tittar på med kritiska ögon. Det fossila ska bort!
Men vänner, låt oss inte glömma bort att olja, kol, gas och uran är makt. Det är geopolitik. Det är ekonomiska intressen för triljoner dollar och rubler som stödjer regimer, finansierar valkampanjer, sprider sina budskap för att bromsa eller hindra en omställning till fossilfrihet.
Det vore naivt att inte se det.
Över hela världen sprids en bild av att en grön omställning är något för eliten. Att vanligt folk kommer bli av med jobbet och bilen om kolgruvorna stängs.
Populistiska rörelser vinner makt i länder som USA och Brasilien. Gemensamt för retoriken är förutom främlingsfientligheten, klimatskepsisen.
De säger inget om att förnybart redan sysselsätter fler än det fossila gör. Eller att förnybart ger makten till vanliga människor att äga och producera sin egen el till sina hus och bilar, att det blir billigare och att man slipper beroende av import av olja från skurkstater.
Smarta förnybara elsystem är oslagbara när människor, regioner och länder samverkar. Förnybart är ett lagspel. Fossilt är ett maktspel.
Mina vänner,
Ingenting är lika kraftfullt som en idé, vars tid är kommen.
Idén om det fossilfria välfärdssamhället är här. Den kommer att vinna, för den är rätt.
Vänner,
Jag kom ju in i politiken för att jag sett hur rovfisket tömt våra hav, och jag valde att tro på att politiken kan göra skillnad. Jag vet av egen erfarenhet att det går att ta med sig ett vallöfte in i EU-parlamentet och göra det till verklighet.
Och Miljöpartiet fortsätter att leverera. På fiskeområdet med Linnea Engström.
För ett par veckor sedan drev Bodil Valero igenom en stor satsning i EU-budgeten på demokrati och mänskliga rättigheter.
Jakop Dalunde är en av dem som har lagt grunden för en tågunion.
Jakop, Bodil – jag ser så mycket fram emot att se vad ni ska fortsätta att åstadkomma i Europaparlamentet, tillsammans med Alice Bah Kuhnke och Pär Holmgren.
Var är ni fyra – ställ er upp. (Ge dem en applåd!)
Vänner,
När Europa låg i rykande ruiner efter andra världskriget var det få som trodde på idén om en europeisk union. Ett fredligt samarbete mellan de länder som bombat varandra sönder och samman verkade som en utopi.
Men ledarna för sex länder valde att tro på den utopin. De trodde på mänskliga rättigheter, de trodde på demokratin, inte kriget som väg. De lade grunden till det EU vi har idag.
Nu är det vår tur att välja framtid.
Som Europa reste ur krigen kommer världen resa sig ur fossilberoendet, och vi kommer att sakna oljan lika lite som vi saknar asbest eller freoner och klorblekt papper. Vi kommer heller inte att sakna klimatångesten. Vi kommer bara undra en sak: varför vi inte gjorde det mycket tidigare.
* * *
Miljöpartister.
Vi lever i en avgörande tid, på så många sätt.
Utvecklingen går snabbt idag, med fler människor på jorden är någonsin, mer datakapacitet än någonsin.
AI, eller Artificiell Intelligens, är för de flesta av oss någonting ganska obekant. En del kanske har hört talas om att datorer har blivit bättre än människor på att spela schack. Men användningsområdena är idag många fler. Jag har själv suttit i en självkörande bil och känt mig förvånansvärt trygg. Självstädande dammsugarrobotar är toppen, liksom AI som säkrare och bättre än människor kan ställa vissa sjukdomsdiagnoser.
AI, kommer att kunna hjälpa oss med väldigt mycket, den kan göra världen bättre. Men den kan också användas till det motsatta.
Övervaka oss. Kontrollera oss. Terrorisera oss.
Jag är rädd för en ny militär kapprustning om autonoma vapensystem, mördarrobotar – maskiner som med hjälp av AI kan fatta egna beslut om vem som ska leva och vem som ska dö.
FN:s generalsekreterare skrev för några veckor sedan att “maskiner med makt att ta människors liv utan mänsklig inblandning är politiskt oacceptabla, moraliskt förkastliga och borde förbjudas i folkrätten.”
Jag håller med.
Vi behöver välja hur vi vill använda AI, innan AI väljer åt oss.
Det finns idag internationellt överenskomna förbud mot klusterbomber, kemiska stridsmedel och biologiska stridsmedel. Idag har 28 länder i världen ställt sig bakom att på samma sätt införa ett förbud mot autonoma vapensystem. Bara ett av de länderna är ett EU-land, och det är inte Sverige. Vänner, det vill jag ändra på.
Sverige ska vara ett av de länder som inte låter tekniken välja vägen åt oss, utan agerar innan vi står inför fullbordat faktum. Tekniken ska hjälpa mänskligheten, inte stjälpa den.
* * *
Miljöpartister
Innan vi ställde oss bakom Januariavtalet, så hade vi en djup diskussion om fördelningspolitiken. Det är en utmaning att samarbeta med partier som värnar om skattesänkningar för dem som har mest.
Men det är ju så det är just nu. Vi är inte störst, men vi måste lyckas bryta igenom ändå, och hitta vägar fram. Det är ju därför vi har maskrosen som symbol, vi tränger genom asfalten.
I ett läge när medmänskligheten och klimatet står på spel tar vi vårt ansvar.
Jag vägrar köpa bilden av att klimatomställningen skapar orättvisa eller klyfta mellan stad och land. Tvärt om kan klimatomställningen vara en del av det som överbryggar klyftor mellan stad och land! Miljöpartiet ser bara nya möjligheter för landsbygden i den gröna omställningen, med en medveten politik för en levande landsbygd
Vi vill att fastighetsskatten för vind- och vattenkraft ska tillfalla de kommuner där vindkraften står,
Vi vill att det ska vara billigare att anställa i glesbygd och att de som bor i särskilt utsatta landsbygdskommuner ska få behålla mer av sin lön så att man attraherar företag och människor.
Miljöpartiet vill satsa på det svenska jordbruket, utveckla bioekonomin och genom att tillgängliggöra och skydda värdefull natur göra landsbygden levande och produktiv
Och till sist, och detta är nytt – vi vill göra det lättare för byskolan, äldreboendet och vårdmottagningen i glesbygden att attrahera lärare, sjuksköterskor och läkare, genom att kunna avskriva CSN-lån för unga som bosätter sig i glesbygdskommunerna
Det är inte miljöpolitiken som skapar klyftor mellan stad och land, tvärtom. Grön politik gör hela Sverige levande.
* * *
Vänner,
demokrati kommer inte gratis. Alla måste vi ta ansvar, alla måste vi engagera oss, det är ett grundfundament i Miljöpartiets syn. Också skälet till våra rotationsregler. Fler ska få plats i politiken, politiker ska också byta perspektiv ibland. Gustav Fridolin lämnar nu språkrörsposten, och jag vill bara säga en sak till dig Gustav: Tack! Tack för ditt ansvarstagande, tack för din kompass, tack för din enastående energi. Få har gett så mycket till demokratin som du har – tack!
Vänner, när jag vårstädade i påskas, bytte jag jord på krukväxterna. Häromdagen fick jag syn på något fantastiskt i fönstret. Det halvdöda citronträdet och den kala hibiskusen är nu redan översållade av små, små skira blad. Så snabbt går det. Så snabbt naturen kan återhämta sig om vi bara ger den en chans, visar lite omtanke. Det ger mig hopp.
De gröna krafterna växer nu så det knakar i Europa. Tvåsiffriga stöd i Tyskland, Belgien, Luxemburg, Finland och Nederländerna. Gröna ideer ger näring till ett nytt hopp som spirar. En ny frisk grön våg, som en motkraft mot populismens unkna kärr.
I Sverige ger väljarna oss det högsta förtroendet av alla partier i miljö- och klimatfrågor och vi har gått in i vår andra mandatperiod i Sveriges regering med både stolthet och självförtroende. Och i EU-valet ska vi göra bra ifrån oss, eller hur? För vi har svaren på de stora frågorna.
Sol och vind, inte kol och olja.
Hopp, istället för hat.
Vi vet att vi gör skillnad.
Vi vet att vi bygger en framtid att längta till.
