Kära gröna vänner,
I år är det nio år sedan jag gick in i politiken. Det har varit nio svindlande, lärorika år där jag har lärt mig en fundamental sak framför alla andra: att nyckeln till all förändring är politisk vilja.
Fakta är viktigt. Argument är viktigt. Men utan vilja kommer man ändå ingenstans.
Kunskapen om utfiskningen, klimatförändringarna och giftspridningen har funnits länge. Men utan politisk vilja, utan ledarskap, kan det ohållbara fortsätta in absurdum.
Gång efter gång har jag sett i mitt politiska liv att de som till sist behåller fokus och har den helt nödvändiga viljan – det är vi, de gröna.
***
Vänner,
En annan insikt jag kommit till är att misshandeln av vår planet är en misshandel av oss själva.
På en utbränd planet bor det utbrända människor.
Stress, onödiga prylar, svältkatastrofer på tv, högre och högre krav på jobbet, ingen tid för familjen, ingen tid att tänka
Jag har varit där. Snubblande nära avgrunden. Jag vet känslan. När man varannan minut hör sig själv tänka högt: Jag orkar inte mer. Jag orkar inte mer.
På en utbränd planet bor det utbrända människor.
Haven töms på liv. Grundvatten tar slut. Planeten har feber. Ungdomar skär sig och har ätstörningar och de gamla känner sig onyttiga. Vi går till shoppingtemplet och letar förtvivlat efter något – att köpa. Nåt vi behöver. Nåt som gör oss glada. Kanske till och med – lyckliga?
Men ångesten river ändå, och så nyheterna, varje dag om en värld i akut obalans. Krigen blir fler, människor flyr, Arktis smälter och nu har man funnit 38 miljoner plastföremål på en obebodd ö mitt ute i Stilla Havet, och jag ska till jobbet där fler och fler blivit sjuka av stress och jag tänker: Jag orkar inte. Jag orkar inte.
På en utbränd planet bor det utbrända människor.
I Sverige, världens kanske tryggaste land, faller människor omkull varje dag i depression och stress. Psykisk ohälsa har fördubblats sedan 2010. Sjukskrivningarna har ökat med 80 procent på fem år. Två av tre som går in i väggen är kvinnor. Vi pratar om en epidemi. Ett folkhälsoproblem av gigantiska proportioner.
Det är dags att vi tar ledarskap, för både yttre och inre hållbarhet.
Det är dags att lyfta blicken och visa vägen mot det moderna, hållbara samhället.
Det är dags för ett mänskligare arbetsliv, med tid att utvecklas, och tid att leva.
Därför är jag så stolt över att regeringen i onsdags tog beslut om en utredning om morgondagens arbetsliv – hur vi ska räcka hela livet, hur vi ska få makt över vår egen tid, hur pressen på kvinnorna ska minska. Det kan handla om att ta ett alterneringsår för att göra något helt annat, att få sänkt arbetstid istället för höjd lön, eller att jobba deltid för att ha tid att andas. Det kan också handla om rätten till heltid, och mer trygghet och kontroll över ekonomin när osäkra sms-anställningar blir allt vanligare.
Det mänskliga slöseriet i utbrändhetens löpeld måste upphöra. Ett flexiblare och tryggare arbetsliv ger oss valfrihet när vi behöver det. Frihet att må bra och utvecklas genom hela livet. Frihet att välja. Frihet att orka.
Vänner,
Det är dags att vi sätter den inre hållbarheten på den politiska dagordningen!
***
Vår gröna rörelse skapades för att hantera precis de utmaningar som världen nu står inför.
Vi gröna vet att vi måste ha en ekonomisk modell som håller sig inom planetens ramar.
Vi vet att krig och konflikter bara kan lösas genom fredsbyggande.
Vi vet att notan för stressen och ohälsan bara växer ju längre vi väntar.
Men det räcker inte att veta vad som är rätt, vi måste också ha viljan till förändring. Vi måste orka kämpa.
Vi är en rörelse av stigfinnare, jovisst, men vi vet vart stigen leder, vad målet är. Nu är det dags för oss att leda världen framåt, guida mot det hållbara samhället vi vet är det enda alternativet.
Mina gröna vänner, vi har aldrig behövts mer än nu!
***
För samtidigt som världen brinner är det så många som blundar.
Den nya amerikanska administrationen vill skära ner biståndet, samtidigt som Afrika upplever den värsta svältkatastrofen på 70 år, och man vill satsa på mer kol och olja samtidigt som Arktis smälter snabbare än någon hittills trott.
Men vi behöver inte åka över Atlanten för att träffa politiker som vägrar öppna ögonen.
Sverige skulle om ett och ett halvt år kunna få en regering som vill skära ner biståndet, montera ner klimatpolitiken och som vill göra det billigare att släppa ut fossila bränslen. En regering som vill slakta miljöbudgeten, är mot höjda miljöskatter och som vill förlänga livslängden på Europas smutsiga kolkraft.
En regering där klimatpolitiken dikteras av Moderater och Sverigedemokrater.
Låt tanken sjunka in. En regering där klimatpolitiken dikteras av Moderater och Sverigedemokrater.
Ställ dig sedan frågan: Vad är det vi ska lägga kraften på?
Att bråka internt om vem som är grönast?
Eller att ta konflikten mot våra riktiga motståndare?
Jag vet vad jag väljer. När allting står på spel, då måste vi fokusera på den stora matchen. Och vi måste hålla ihop.
Jag tänker jobba dag och natt för att försvara de gröna reformer vi drivit igenom, för att resan mot att bli världens första fossilfria välfärdsland ska fortsätta! Och jag hoppas att ni vill kämpa vid min sida!
***
För när andra sviker måste vi leda vägen. Och vet ni vad, vi leder!
Vi leder arbetet för att elektrifiera Sverige.
Runt om i landet poppar laddstolpar för elbilar upp som tussilago längs med våra vägar. Sedan Miljöpartiet hamnade i regering har utbyggnaden ökat med 300 procent!
Vi leder arbetet mot 100 procent förnybar energi!
På villataken glittrar nu solcellerna. Efterfrågan har fördubblats på bara de senaste sex månaderna.
Vi leder arbetet för en bättre skola.
Sedan vi tog över har vi 20 000 fler vuxna som skapar trygghet och arbetsro i klassrummen och korridorerna.
Vi leder det globala klimatarbetet i FN.
Vi leder det humanitära arbetet i torkans och krigens spår.
Vi leder arbetet för att bygga fred i länder som Somalia och Liberia.
Vi leder arbetet för att skydda världshaven.
Vi leder som feministiskt föregångsland med en ny Klimatlag och mål om nollutsläpp
Vänner, vi leder arbetet för att skapa en bättre värld!
***
Vänner,
För några veckor sedan gick jag en promenad ute på Värmdö längs havet. Då såg jag, som man tyvärr ofta gör, en PET-flaska som var uppspolad på stranden. Jag fotade av den och lade upp bilden på Twitter och frågade om någon visste hur lång tid det skulle ta innan flaskan brutits ned i havet.
En marinbiolog från länsstyrelsen i Skåne svarade: ”cirka 450 år”.
450 år… Det är svårt att riktigt greppa hur lång tid det är.
Men om vi leker med tanken att Gustav Vasa, när han skidade från Mora mot Sälen, besviken över att inte ha fått med sig dalkarlarna på ett uppror mot danskarna… om han då hade stannat, tagit fram en PET-flaska och slurkat i sig nånting och kastat in den bland barrträden, så hade rester av den där flaskan stannat kvar ända in i vår tid. Den hade förmodligen letat sig ner i något vattendrag, hamnat i Siljan och så småningom via Dalälven ut i Östersjön. I bästa fall hade den brutits ner lagom till att Miljöpartiet bildades i början av 80-talet.
Och den här flaskan, om jag inte plockat upp den skulle den år 2450 när klimatförändringarna kanske lett till att havsnivån stigit med flera meter och Skåne och Danmark ligger under havet kanske fortfarande guppa runt nånstans i Östersjön
Jag undrar vad som kommer stå om vår tid i framtidens historieböcker.
Varje år hamnar nu åtta miljoner ton plast i våra hav.
Det motsvarar minst en sopbil fylld med plast, som dumpas i havet varje minut och sprids över hela jorden. Bara under tiden vår kongress pågår blir det minst 3 000 sopbilar.
Men det är inte bara plasten som plågar våra världshav.
När jag för tio år sedan gav ut boken Tyst hav så var mitt fokus framför allt på överfisket.
Jag konstaterade då att många fiskbestånd runt om i världen hade kollapsat, på grund av att människan dammsugit haven på fisk.
Men våra hav hotas nu också av att klimatet blir varmare.
Vi kan läsa om hur halva Stora Barriärrevet utanför Australiens kust har dött de senaste två åren. Hur en av jordens mest levande platser nu är akut hotad.
Vi kan läsa om hur höjda havstemperaturer och smältande isar driver massförflyttningar av arter. Och hur det påverkar de miljarder människor på jorden som är beroende av fisk som proteinkälla.
Vi kan läsa om den Arktiska Dödsspiralen: en av de mest skräckinjagande bilder jag sett i år, som visar hur polarisen drar sig tillbaka år för år. Hur avsmältning av istäcken och utsläpp av metan från smältande permafrost driver havsnivån uppåt.
Mina vänner, våra världshav är i desperat behov av någonting. Inte mer fakta, utan handling! Politisk vilja!
Det är därför som Sverige, med Miljöpartiet i regering, har tagit initiativ till det största möte som världen hållit för haven någonsin!
***
Om drygt en vecka inleds ”The Ocean Conference” i New York, där vi står som värd tillsammans med ö-nationen Fiji: Det största initiativ som Sverige tar inom FN sedan den första miljökonferensen hölls 1972 i Stockholm.
8 000 deltagare från hela världen ska mötas för att komma överens om hur vi ska få levande och friska hav. Hur plastdumpningen, nedskräpningen och överfisket ska få ett slut. Hur våra världshav ska klara ett varmare klimat.
Jag är stolt över att Sveriges regering tar ledarskap för världshaven. Att vi är med och skapar ett globalt uppvaknande.
Och vänner, jag kan lova er: utan oss hade det aldrig hänt!
***
Vänner,
2016 var ett tufft år för oss som tror på internationellt samarbete, demokrati och en bättre framtid för våra barn och barnbarn.
Efter Storbritanniens Brexit-omröstning och USA:s presidentval trodde många att högerpopulismens framgångsvåg var ostoppbar. Att den västerländska demokratin var utdömd. Varningsklockorna dånade i våra öron.
Men 2017 har klangen bytt tonart. I land efter land ser vi nu bevis på att högerpopulismen går att stoppa. Runt om i världen finns en längtan efter någonting nytt. En längtan efter hopp. Efter visioner. Efter ledarskap. En längtan efter grön politik.
Tror ni mig inte? Titta på Nederländerna.
För två månader sedan gjorde GroenLinks succé i det Nederländska valet på ett budskap om öppenhet, humanism och hopp.
Titta på Österrike.
I december förra året blev Alexander van der Bellen världens första gröna president, efter att ha besegrat en högerpopulist inte en utan två gånger på ett år!
Titta på Kalifornien.
USA må ha en president som inte gjort sig känd som någon klimatkämpe, men på delstatsnivå händer det desto mer. I Kalifornien jobbar man stenhårt för att minska utsläppen från trafiken och energin. När jag var där i april skrev vi under ett gemensamt avtal om klimatsamarbete, som ger både minskade utsläpp och nya jobb!
***
Titta på kampen för kvinnors rättigheter.
När USA bestämde sig för att skära ner på stödet till aborter så arrangerade Sverige tillsammans med Belgien, Nederländerna och Danmark en konferens i Bryssel för att samla in pengar och täcka gapet. Gensvaret var enormt. Vi samlade in 180 miljoner euro på en dag!
***
Titta på Frankrike, där Emanuel Macron med en miljöprogressiv agenda vann en storseger i presidentvalet, och nu utsett en grön politiker till miljöminister.
Och titta på Sverige.
Runt om i världen ser man Sverige, och man ser hopp! Hopp om att en annan värld är möjlig.
Vår politik ställer inte bara om Sverige. Den ger också hopp för miljontals människor som så gärna vill se ett land som kombinerar ekologisk hållbarhet med välfärd, rättvisa och utveckling. Vår politik tar oss in i de rum där de viktigaste besluten fattas. Där Världsbankens miljarder fördelas, där säkerhetspolitiken beslutas, där klimatpolitiken förhandlas. Jag vill att ni ska veta hur mycket Sverige, med sin gröna regering, betyder.
För globalt ledarskap kan inte bara handla om att vara emot högerpopulism. Det måste också handla om att vara för något, att bygga en egen vision om framtidens goda samhälle. Och det är vi som har den visionen. Det är vi som har nyckeln. Det är vi som under 35 år drivit frågor om hållbarhet, om medmänsklighet, om en ekonomisk modell som håller sig inom planetens ramar.
Genom åren har vi kallats naiva, världsfrånvända, orealistiska, drömmare. Men det är ju egentligen tvärtom.
Bara den som vägrar se problemet är världsfrånvänd.
Bara den som tror att vi kan fortsätta bränna kol och olja, bränna ut oss själva, är naiv.
Bara den som tror på business as usual är en drömmare.
Och nu håller världen äntligen på att komma ikapp oss gröna!
Samma idéer som låg till grund för Miljöpartiets bildande för 35 år sedan diskuteras nu vid förhandlingsborden i FN, Världsbanken och EU. Idéer om hur vi kan skapa en hållbar ekonomi som inte tär på kommande generationers resurser, som håller sig inom planetens gränser, som skapar både social och ekologisk hållbarhet.
Vi hade rätt hela tiden. Och det är därför det är vi som måste stå för ledarskapet!
***
Vänner,
Allt det vi byggt upp står nu på spel.
Mot oss står en borgerlig allians som är oense om mycket, men när det kommer till våra klimatinvesteringar är de överens: De vill alla skära ner miljöbudgeten med minst var fjärde krona.
Mot oss står Liberalerna, som fortfarande drömmer om att nya kärnkraftverk ska byggas, och som vill att framtidens tåg ska vara långsamma.
Mot oss står Moderaterna, som inte bara vill slakta miljöbudgeten och skära ner på stödet till solceller, cykelbanor och skogsskydd. De vill till och med sänka skatten på bensin och diesel!
Mot oss står Centerpartiet, som talar vackert om gröna reformer, men som viker ner sig när det väl gäller:
- De klarade inte att införa ett Bonus Malus-system för bilar.
- De fixade inte ett bränslebyte, utbyggnad av laddstolpar och solceller, eller att sätta ett klimatmål efter 2020.
- De skrotade inte överblivna utsläppsrätter, de sålde dem till Bank of America.
Det som Centern misslyckades med under åtta år, lyckas vi driva igenom på 2,5!
Och nu har Centern till och med sagt att de vill bryta sönder budgetpropositionen i höst för att stoppa flygskatten!
De är beredda att fälla regeringen, försätta Sverige i kaos, för att de till varje pris vill låta flyget slippa betala sina klimatkostnader. Det är häpnadsväckande.
Men mina vänner, vi kommer inte att ge oss. På samma sätt som bilen, bussen och fartygen betalar sina klimatkostnader, så ska även flyget göra det!
***
Men den här valrörelsen blir inte som andra valrörelser. Någonting större står på spel.
Emmerich Roth, överlevare från förintelsens dödsläger, uttrycker det så här:
”Så länge ondskan klär sig i uniform och kängor och skriker ut sitt hat, är ondskan inte så farlig. Det är när ondskan klär sig i kostym och lägger sig till med lånad vokabulär, som den är riktigt farlig. Att bli insläppt och bli tagen i hand är ondskans högsta önskan, ty väl inne och accepterad, kan den sprida sig som en smittsam epidemi.”
Den som kan sin europeiska historia vet att det har hänt förr. På 20- och 30-talet släpptes ondskan in. I Italien och Tyskland släpptes den ända in i regering.
Konservativa partier trodde att man kunde samarbeta med fascisterna för egen vinning, att man kunde gå ihop med dem för att vinna makten och sedan driva igenom sin egen politik.
Idag sitter vi med facit. Vi har sett vad fascismens monster kan göra när det släpps lös.
Denna ideologi kan tala vackert och klä sig i kostym, men slipsarna kan blixtsnabbt bytas ut mot järnrör. Rasismen, våldet, hatet är aldrig långt borta.
Det fascistiska monstret kan inte tämjas. Det gick inte på 30-talet, och det går inte idag.
Det kan bara bekämpas.
Den 27 januari, på förintelsens minnesdag, meddelade Moderaterna att man ska börja ha samarbetsmöten med Sverigedemokraterna. Anna Kinberg Batra är nu beredd att samarbeta med SD för att fälla regeringen. Hon är beredd att släppa in ett parti med nazistiska rötter i värmen.
Jag önskar att Anna Kinberg Batra ägnar sommaren åt att läsa på om Europeisk nutidshistoria. För vi får inte göra om samma misstag. Vi måste lyssna till orden från förintelseöverlevare som Emmerich Roth, för ingen vet bättre vad de talar om.
Och för Annie Lööf och Jan Björklund handlar det om att ge besked: om ni menar allvar med att stå upp mot högerextremismen och isolera Sverigedemokraterna från inflytande, då kan inte Anna Kinberg Batra vara er statsministerkandidat. Man kan inte välja både ock!
För Miljöpartiet är svaret självklart: vi kommer aldrig någonsin att medverka till att fascister, högerextremister eller rasister får inflytande i regeringen!
***
För vår rörelse, den gröna rörelsen, står för öppenhet, för frihet – mot gränser och nationalism.
Vi står för politik som bygger på fakta, vi värnar fri forskning, fria medier och mångfald.
Vi står för framtidstro och visioner om en bättre värld.
Vi står för allt det som populismen hatar.
De ser världen i svart och vitt, vi ser nyanserna.
De står för rädsla. Vi står för hopp.
De står för hat. Vi står för kärlek.
Men det betyder inte att vi ska vara naiva.
Vi ska våga drömma – men stå med båda fötterna på jorden.
Vi ska våga tala om visioner – men också visa varje dag att vi tar konkreta steg framåt.
Vi kan inte bara prata om en bättre värld.
Vi måste göra allt som står i vår makt för att förändra, på riktigt!
För det finns ingen tid att förlora!
***
Vänner,
En maskros kan tränga igenom asfalt.
Det är svårt att förstå att något så mjukt som en växt kan forcera något så hårt som asfalt, men det går faktiskt.
Det går till så att maskrosen suger upp mer och mer vatten som gör att den växer, och eftersom det är nästan omöjligt att pressa samman vätska är det till slut asfalten som får se sig besegrad av den spröda stjälken.
En vattendroppe räcker inte. Inte två eller tre, utan tusentals små vattendroppar, som gör det tillsammans.
Mina vänner. Tillsammans kan vi vinna. Men ensamma förlorar vi.
Under de 35 år som gått sedan Miljöpartiet bildades har vi bevisat att det är sant, gång på gång.
Vi tog oss in i riksdagen. Vi tog oss in i kommuner och landsting, vi tog oss in i Europaparlamentet. Vi tog oss in i regeringen. Och vi gjorde det tillsammans.
Nu är uppgiften större. Nu, för första gången, har vi chansen att på allvar sätta ett avtryck i Sveriges politiska historia. Nu är vi mitt i steget att sätta Sverige på en ny, grönare och mänskligare kurs.
Alla ni här inne: det är ni som bygger vårt parti. Det är ni som kämpar med blod, svett och tårar för att våra idéer ska blir verklighet. Och det är ni som varje dag förklarar, försvarar och står upp för våra beslut, våra principer, vår politik.
Om 471 dagar är det val. Jag tänker ägna varje dag, varje minut, varje sekund åt att kämpa för de idéer som jag tror på.
Jag orkar. Jag orkar.
För det är på allvar nu.
Planeten håller på att brännas ut och nu får inte en sekund till gå förlorad.
Varje sekund som vi ägnar åt annat än att driva politiken framåt är en förspilld sekund. Och vad värre är – förspilld politisk vilja.
Jag och Gustav tänker leda det här partiet framåt.
Vi vill att ni går med oss, och att vi går sida vid sida in i den kamp som blir Miljöpartiets viktigaste någonsin.
***
Mina vänner,
Tillsammans kan vi förflytta berg.
Tillsammans kan vi forcera asfalt.
Tillsammans kan vi leda vägen mot en bättre värld för våra barn och barnbarn.
Så låt oss göra det tillsammans!
Tack!
***
