Demokrati och säkerhet går hand i hand. Bistånd är en säkerhetspolitisk investering – inte en budgetpost att slakta. Att aktivt motverka auktoritära krafter och stödja demokratiutveckling globalt är en säkerhetspolitisk nödvändighet. Det skriver Amanda Lind, språkrör, Isabella Lövin, EU-parlamentariker, vice ordförande i utvecklingsutskottet och tidigare biståndsminister och Janine Alm Ericson, biståndspolitisk talesperson, på Sydsvenskans debattsida idag.
Det säkerhetspolitiska läget har försämrats på flera fronter. Ryssland utgör ett reellt hot. Donald Trumps utspel signalerar att det amerikanska engagemanget för Europas säkerhet tycks minska. Det är nu avgörande att Europa står stadigt i sitt stöd till Ukraina och att vi stärker vår egen försvarsförmåga. Putins krigsbrott får aldrig löna sig.
Bistånd minskar risken för krig
Men att finansiera uppbyggnaden av försvaret genom att skära i biståndet är direkt kontraproduktivt. Att finansminister Elisabeth Svantesson (M) nu vill flytta biståndspengar till försvaret visar på en djup okunskap om hur global säkerhet fungerar. Bistånd är inte en ”lyxutgift”, det är – förutom ett livsviktigt stöd för de fattigaste och mest utsatta i världen – en central del av en långsiktig och effektiv säkerhetspolitik. Genom att stödja demokratiska krafter, förebygga konflikter och öka stabiliteten minskar vi risken för nya krig.
Demokrati och säkerhet går hand i hand. Bistånd är en säkerhetspolitisk investering – inte en budgetpost att slakta.
Världen går bakåt
Världen går bakåt i demokratisk utveckling. Bara 29 procent av jordens befolkning lever i en demokrati, och 42 länder har de senaste åren inskränkt sina medborgerliga friheter. Vi är tillbaka på 1985 års nivåer när det gäller tillgång till demokratiska rättigheter.
Samtidigt är det diktaturerna som utgör de största militära hoten i världen. Detta slår Säpo och underrättelsetjänsten Must fast i sina årsrapporter, där Ryssland, Kina och Iran pekas ut som centrala hot mot Sveriges säkerhet. Att aktivt motverka auktoritära krafter och stödja demokratiutveckling globalt är en säkerhetspolitisk nödvändighet.
Med hjälp av bistånd deltar Sverige i kampen för demokrati och mänskliga rättigheter runt om i världen. Ett minskat bistånd riskerar de framsteg som gjorts, för att inte tala om risken det utsätter demokratikämpar och människorättsförsvarare för.
Brist på demokrati göder konflikter
Just nu pågår fler väpnade konflikter där stater är inblandade än vid någon annan tidpunkt sedan andra världskriget. Vi vet att fattigdom, förtryck och brist på demokrati är några av de främsta grogrunderna för krig och konflikter.
Bistånd som stärker demokratiska institutioner, bekämpar korruption och skyddar mänskliga rättigheter minskar risken för framtida krig, flyktingströmmar och humanitära katastrofer. Vi vet också att väpnade konflikter tenderar att sprida sig till grannländer om de inte hanteras i tid. Att skära ner på biståndet är att blunda för denna verklighet – och i förlängningen att skapa större problem som vi ändå kommer behöva hantera senare, men till ett högre pris.
I konfliktdrabbade områden ökar också risken för nya pandemier då infektionssjukdomar ofta sprids och sjukvården samtidigt inte har kapacitet att möta behoven. Även minskat bistånd ökar risken för nya pandemier. USAID stod för en stor del av finansieringen av bromsmediciner mot HIV i världen. När mediciner nu hastigt dras in riskerar resistensutveckling mot hiv-mediciner att skjuta i höjden och även bli ett globalt hot. Hos personer med redan nedsatt immunförsvar är risken för mutationer ännu högre, så fler personer med högre nivåer av HIV-virus ökar också risken för att andra virus muterar och sprids. Virus känner inga gränser, för att undvika en ny global pandemi behövs ett fortsatt starkt bistånd.
Globala biståndet minskar
Sverige är inte ensamt om att skära i biståndet. USA, som tidigare stod för 42 procent av det globala humanitära biståndet, drar ner sitt engagemang. Flera europeiska länder följer efter.
Skär västvärlden ner på sitt stöd till fattiga länder lämnar vi ett vakuum som auktoritära krafter snabbt fyller. Det öppnar dörren för Ryssland och Kina, som är mer än redo att fylla tomrummet – och inte för att sprida demokrati, utan för att köpa inflytande. Genom strategiska investeringar och riktade lån knyter de till sig auktoritära regimer och försvagar demokratiska krafter i utsatta länder. Detta sker redan och har varit en geopolitisk kamp, men Europas och USA:s reträtt lämnar spelplanen öppen. Drar vi oss tillbaka från det internationella biståndsarbetet spelar vi rakt i händerna på de regimer som hotar våra demokratiska värden.
Ska vi hantera ett allt mer instabilt globalt läge krävs mer samarbete och strategiska investeringar i stabilitet och säkerhet. Sverige har länge varit en av de främsta aktörerna inom internationellt bistånd. Att överge den rollen vore inte bara ett svek mot de fattiga och dem som kämpar för frihet och rättvisa världen över – det vore också ett strategiskt misstag för vår egen säkerhet.
Bistånd är en säkerhetspolitisk investering
Bistånd är en säkerhetspolitisk investering som kräver långsiktigt engagemang. Finansministerns lösning riskerar att skapa mer otrygghet. Vill vi försvara demokratin måste vi sluta se utvecklingsbiståndet som en budgetpost att offra.
Att bygga fredliga och stabila samhällen är den bästa försäkringen mot krig, flyktingkriser och osäkerhet. Det är inte en alternativ kostnad till försvar – det är en investering i vår framtid.
Amanda Lind (MP), språkrör
Isabella Lövin (MP), EU-parlamentariker, vice ordförande i utvecklingsutskottet och tidigare biståndsminister
Janine Alm Ericson (MP), biståndspolitisk talesperson
Du hittar artikeln här: ”Bistånd är en säkerhetspolitisk investering.” – Sydsvenskan
