Sverige har fem erkända nationella minoriteter: samer, romer, judar, sverigefinnar och tornedalingar. De nationella minoriteterna utgör nästan tio procent av Sveriges befolkning. Genom historien har de nationella minoriteterna utsatts för omfattande övergrepp och diskriminering. Denna historia förpliktigar. Det är av yttersta vikt att tillförsäkra de nationella minoriteterna sin lagliga rätt till språk, kultur och inflytande. Idag har de inte fullt ut tillgång till lika rättigheter och möjligheter. Genom att stärka dessa rättigheter kan vi berika det svenska kulturarvet och främja en djupare förståelse och respekt mellan olika samhällsgrupper.
När det gäller romer och resande återstår mycket arbete innan samhället har återupprättat den nödvändiga tilliten. De skillnader som idag finns mellan majoritetsbefolkningen och de nationella minoriteterna motverkar demokratin och sammanhållningen i samhället, liksom individens möjlighet att åtnjuta sina mänskliga rättigheter.
Samerna är ett urfolk som i enlighet med flera internationella konventioner har särskilda rättigheter. Den svenska staten har bedrivit en kolonial politik för att befolka ett land där andra redan bodde, samer såväl som även tornedalingar, kväner och lantalaiset. Relationerna mellan staten och urfolket samerna går närmast att beskriva som ett öppet sår, såväl historiskt som i vår samtid. Den strukturella rasism och diskriminering som det samiska folket genom historien har utsatts för får konsekvenser än idag.
Miljöpartiet vill:
- Utvärdera principerna för vilka grupper som bör ha status som nationell minoritet, överväg principer som möjliggör att fler grupper kan få minoritetsstatus i framtiden samt pröva om fler grupper såsom tornedalingar, kväner och lantalaiset ska betraktas som urfolk.
- Utred om fler nationella minoritetsspråk bör få rätt till förvaltningsområde enligt minoritetslagen, särskilt jiddisch och romska som idag inte har några förvaltningsområden. Ett förvaltningsområde innebär rätt till bland annat barnomsorg och äldreomsorg på respektive språk. Det innebär även en förstärkt rätt till språkundervisning, vilket är viktigt för att revitalisera språken, i synnerhet de romska varieteterna.
- Alla kommuner och regioner ska få stöd för att leva upp till sina skyldigheter enligt grundskyddet för nationella minoriteter. Staten ska följa upp hur arbetet går.
- Förbättra tillgången till minoritetsspråken genom läromedel och undervisning i alla åldrar, så att språken kan utvecklas och användas av fler.
- Inför de nationella minoritetsspråken som eget ämne i skolan.
- Inrätta ett sammanhållet program för att bevara minoritetsspråken.
- Utöka möjligheten att kommunicera med myndigheter på minoritetsspråk.
- Ett parlamentariskt samarbete mellan riksdagen och Sametinget ska ta fram en samepolitisk färdplan som innebär ett ordentligt omtag av svensk samepolitik.
- Sanningskommissionen för det samiska folket ska användas för att ge upprättelse för de övergrepp som den svenska staten har utsatt samerna för. Detta genom konkreta åtgärder som bidrar till upprättelse och främjar försoning.
- En utredning ska se över hur det samiska folket kan ges större inflytande över hur naturresurser får nyttjas i Sápmi. Rätten till mark och vatten för samiska intressen ska säkras och stärkas.
- Statliga bolag som hämtar sina intäkter från nyttjande av naturresurser i Sápmi ska avsätta en del av vinsten till förvaltning och utveckling av samiskt samhällsliv, språk och kultur. Detta för att kompensera för den svenska kolonialiseringen av Sápmi.
- Sverige ska ratificera ILO:s konvention 169 om urfolk och stamfolk, vilken ännu inte är erkänd i Sverige trots att den togs fram redan 1989.
- Utred om diskrimineringslagen tydligare ska omfatta diskriminering på grund av språk, för att tydligare inkludera nationella minoriteter.