Var står Mp Gotland i frågan om nya storskaliga kalkbrott på ön? (Del 1)
Här kommer en debattartikel av Katarina Krusell (ledamot i regionstyrelsen) och Ola Matthing (ersättare i regionstyrelsen och ledamot i regionfullmäktige):
Äntligen ljusnar framtiden för kommande generationer på Gotland! Att Cementas Miljökonsekvensbeskrivning inte godkändes av Mark- och Miljööverdomstolen, kan inte betraktas som något annat än att sunt förnuft och att vatten och liv har prioriterats. Vi är på väg att lämna industrialismens dammiga bakgårdar, till fördel för ett smartare och livs vänligare sätt att leva.
Domen har väckt förvåning i byggbranschen och de verkar inte haft någon beredskap för att det kunde bli ett avslag. Dålig beredskap är aldrig bra och branschen får nu panikartat se sig om efter lösningar. Det är synd att man inte tidigare förberett sig på de förändringar inom byggbranschen som måste komma. Vi måste börja göra andra prioriteringar, där exploatering av orörd natur, måste anses som oacceptabelt. Vi tror att de byggföretag som vill vara med och bygga framtidens Sverige, är de som bäst klarar av klimatneutralt byggande. Återvinning kommer att bli en framtidsbransch för dem som är framsynta nog. Det är där vi måste satsa på forskning och lägga resurser.
All utveckling har ett pris och i detta fall är det de 225 personerna som är anställda på Cementa som drabbas. Vi är övertygade om att deras kompetens kommer att vara viktig i det omställningsarbete som samhället står inför. Historiskt har Gotland klarat större nedläggningar än så. När Flextronics stängde fick över tusen personer gå, vilket ledde till att nya flöden uppstod på arbetsmarknaden.
Vi är säkra på att människan kan utveckla ett sätt att bygga utan cement. Lika säkra som vi är på att gotlänningarna inte kan utveckla sätt att klara sig utan grundvatten. Avsaltning löser alla problem utropas det från industrialismens sista entusiaster. ”Det gör inget om vi gröper ur hela Gotland, vi kan ha avsaltningsverk längs kanterna”. Även om man är likgiltig för natur och artutrotning så är det ett faktum att 40 % av Gotlands befolkning har egen brunn och därför inte kan få tillgång till avsaltat vatten. Många av dessa är lantbrukare. Vi anser att deras verksamhet bör prioriteras framför Heidelberg Cements verksamhet. Cement-lobbyn ropar förskräckt att domstolens beslut hotar samhällsintressen. Vilket samhällsintresse är viktigare än dricksvatten?
